Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
312
Nömnie.
Nösseiwark.
Folkmängd, Hemmantal. Eg.rätts-afgift.
1805 — 1860. sk. kr. fr. 1860.
527. 787. 8f. I. 3|. 85 rdr 28 öre.
Gårdar och byar: Här märkas Surte och
Skår-dals hemman, hvilka skulle bestrida målningen
för Bohus fästnings behof, men blefvo under
danska och norska regeringen utbytta mot
Luud-by pastorat på Hisingen. 1 mtl krono Skårdal,
reduceradt från Lennart Torstensson, har genom
Kollegii beslut d. 8 Aug. 1861 blifvit flyttadt
härifrån till Göteborgs och Bohus läns jordebok;
samma förhållande egde rum med mtl
Skogen, år 1858. Skärdal, mtl, vid Göta elf,
har ett vackert läge utmed stora landsvägen.
Största egendomarne äro: 1 mtl fr. Stora Wiken
med qvarn (eg.rätts-afgift 15 rdr). 1 mtl
frälsesäteri Backa, i/Zi mantal Kullen, Vg Nödinge
(eg.rätts-afgift 16 rdr 27 öre). Öfriga hemman
äro V2 nitl fr. Stommen, Amboryd, Kullen,
Lindas, 5^/4 mtl Nödinge, Relsbo, äro skatte. —
Adress: Göteborg och Kilanda.
Nömme. Ett mtl frälse uti Björkö
skate, i Södra Wedbo härad af
Jönköpings län. Vid beteshagen på
hemmanets egor finnes en från längre tid
tillbaka ödeliggande koppargrufva, som äfven
lär innehålla guldmalm; mutsedel erhölls
d. 6 Dec. 1845 af borgm. Rubin i
Lindesberg. Här står äfven en runsten, och
folket i orten, som ej kan läsa runorna,
uppger, att der står:
«Här ligger Ruwa i Russnäs med alla
sina män: Den ene hette Rue, den andre
hette Sven. Den tredje hette Thorsten.»
Se Liljegren, Runl. p. 86, 87. Om
jätten Rufeka berättas, att han i sitt
hårband kastat en stor sten, som skall
finnas i Nömmes kohage, mot Näfvelsjö
kyrkas döpta klockor.
Uossemark. Annex-socken till Eds
pastorat, är belägen i Wedbo härad af
Elfsborgs län, i nordvestra hörnet af
grefskapet Dal, gränsande i norr till W
ärmland och Norge, hvartill den äfven
gränsar i vester. Största längden är
något öfver 2 mil och bredden l5/g mil;
hela arealen 30,344 tid, hvaraf 1,566
äro vatten. Hela socknen är en
fjell-bygd å båda sidor om Stora Lee,
hvadan inga Öppna slätter finnas, och hvad
dalsträckningarna beträffar, äro dessa icke
särdeles stora. Den högsta kliuten
(Bårre-kulle) utaf socknens betydliga åsar, som
genomgå ali skogsmarken, är belägen på
Dalns soldatsstom, från hvars spets en
vidsträckt utsigt åt Norge samt öfver
angränsande socknar erbjuder sig. Norra
och Södra Körvikens skogars högsta berg
är Hållåsen vid Norska gränsen. Sjöar
och kärr äro talrika; bland de
förstnämnda märkas Stora Lee (se den art.),
Ulevattnet, som sträcker sig med vestra
delen in i Norge. Stora Torrsjön och
Lyssjön äro de väsendtligaste uti östra
halfdelen; för öfrigt finnas c:a 80 mindre
sjöar och kärn. Mossar förekomma
nästan på hvarje hemmans utmark; men
de flesta äro utan tjenlig botten för
af-tappning och odling. Rådande jordmånen
är sandmylla på sandbotten; lerbotten
är tillfinnandes blott på några få
ställen, der myrmalm stundom påträffas.
Så väl åker som äng äro i allmänhet
stenbundna; den förra upptager 1,032 tid,
den sednare 3,766 tid. Silfvergrufvor
finnas på hemmanen Norre Rörvikens och
Nolbvs egor; på Sunds egor har man på
sednare tiden upptäckt ett tälgstensbrott,
som ännu (1850) icke blifvit begagnadt.
Mineral- och helsokällor finnas
mångenstädes; men endast Solhemsbrwm
begagnas, dock mindre nu än förr. Så väl
vattnet som gyttjan äro af sakkunniga
män undersökta och hafva visat sig
verksamma mot gikt, kolik, magsyra m.
m. Eken anträffas på somliga ängar.
Klimatet är i anseende till socknens
höga och kuperade läge samt i följd af
dess belägenhet omkring en större sjö
helsosamt.
Folkets lefnadsförhållanden hafva,
svn-nerligast efter norrska föreningen, blifvit
bättre än fordom, då ofta våldsverkaren
på svenska sidan njöt skydd på andra
sidan gränsen. Socknens isolerade läge
torde hafva sin del deri, att folket
synes i allmänhet ohyfsadt; för öfrigt är
det idogt och arbetsamt, synnerligast
hvad skogseffekters handhafvande
beträffar, såsom huggning, körning och
fors-ling i allmänhet, hvartill de tidigt får
vänja sig; och blifva männen derföre
härdade i arbete, så att många starka och
resliga personer finnas bland denna allmoge.
Klädedrägten består till större delen af
hemmaväfda tyger, och sällan får man
se någon allmoge mer enkelt utstyrd än
inom Nössemark socken. Tron på
jättar, skogsrån och tomtegubbar var ännu
1851 allmän*) och torde så förblifva,
*) Men detta mörker torde dock här så väl som
anunorstädes i vårt fädernesland på en
sednare tid börjat skingras af sanningens ljus,
en lefvaude kristendom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
