Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374 Philipstad.
Philipstad.
år 1857: 1 frälsehemman, 672
kr.-skatte-hemman med en areal af något öfver
12,000 tunnland, och brukets
underlydande (c:a 300 personer) föda på åboende
hemman och lägenheter: 56 hästar, 240
kor och ungnöt samt 200 får. Petersfors
bruksbolags disponent är förutnämnde
riksdagsfullmäktigen och häradsdomaren
Per Persson, med adr.: Nora och Wassland.
Fhilipstad. Bergstad, belägen 27%
mil från Stockholm samt 6V2 från
Carlstad, har ett vackert läge i en dal,
omgifven af skogbeväxta höjder, invid
sjön Daglösen, hvari utfaller en å,
kommande från den norr om staden belägna
Lersjön, och som löper genom staden,
bildande flera täcka holmar. Staden
räknar sin uppkomst först från sista åren
af Carl IX:s regering, ehuru nämnda
konung redan i sin tidigaste ungdom,
under sitt vistande i provinsen, inseende
den skada bergsmännen tillfogades genom
de långa resor de måste företaga till
närmaste hamnar, Carlstad och Bro eller
Hamna, sedermera Christinehamn hade
kommit på den tanken att här anlägga
en stad. Plats utsågs för den
tillämnade staden så godt som midt i
bergslagen, en fjerdedels mil från
Fern-bo kyrka; hela Wekhyttan samt några
bergskattetorp underlades densamma, och
de, som här nedsatte sig, fingo 10
års frihet från alla skattebördor.
Privilegierna utfärdades i April 1611, och
staden erhöll namn efter Carl IX:s andra
son, Carl Philip, som då var hertig öfver
Wärmland. Till följd af tvister mellan
bergsmännen och borgrarne, hvartill kom
en eldsvåda, som lade staden i aska år
1694, förlorade den likväl snart sina
privilegier och lades under landsrätt,
sedan kon. Carl XI, förklädd till
Jösse-häradsbo, förut varit i Philipstad för att
sjelf göra sig underrättad om
sanningsenligheten af bergsmännens klagan: att
med handeln i staden bedrefs underslef;
denna pröfning synes alltså ej utfallit
(ill stadsboernas fördel. Af kon. Fredrik
återfingo dock 50 hushåll år 1720
tillstånd att bo qvar i Philipstad, som s. år
återfick privilegier såsom köping, då äfven
en justitiarie jemte bisittare tillsattes att
handhafva ordningen. Den betydligaste
inrättning i manufakturväg, som
Wärmland så väl i 17:desom 18:de århundradet
hade att uppvisa, anlades dock under
Philipstads största förnedringsperiod. En
vestgöte, vid namn Spång, lät nämligen
i slutet af 1690-talet vid elfven härstädes
anlägga en smedja, som för sin
fulländning varit vida berömd. Lokalen skall
bestått af ett tvåvånings hus, i hvars
undre våning finare och gröfre saker af
alla sorter smiddes; öfra våuingen var
deremot inredd för urmakare-,
svarfvare-och fil verkstäder, samt slutligen på taket
ett slags qvarn, hvarmed man i nödfall
kunde mala malt; men alltsammans drefs
med ett enda vattenhjul. Sedan
anläg-garen ledsnat vid alltsammans, såldes
hela inrättningen, som derefter förföll.
Sedan staden blifvit vtterligare
hem-sökt af 2:ne eldsvådor, har den nu 5073
bebyggda, 5l/2 obebyggda tomter (enligt
landshöfdinge-embetets femårsberättelse),
71 hus och tomter (efter Rudbeck och
tax.längden), 117 efter Ritters Lexikon,
med 4,612 tunnl. jord, allt uppskattadt
1862 till 1,475,000 rdr rmt. Bland
byggnader förtjena nämnas: Kyrkan,
belägen på en höjd med vacker utsigt,
uppförd 1775, efter att den gamla
nedbrunnit vid den stora eldsvådan nämnda
år. Den har ett ypperligt orgelverk.
Rådhuset, som daterar sig från år 1760.
Den äldsta rådstugan uppfördes vid östra
torget samtidigt med stadens
grundläggning. Lazarettet, gemensamt för staden
samt Kroppas och Nyeds socknar, och
hvarmed är förenadt kurhus. En af
länets tre ordinarie provincialläkare har
i denna stad sin station.
Stadens handel, som stigit i liflighet
med anledning af den genom jernvägar
lättade kommunikationen, drifves
hufvudsakligen med tackjern från den
närbelägna bergslagen samt med spannmål
och andra artiklar, som äro för bergslagen
behöfliga. År 1860 hade staden 25
handlande, 29 handtverkare; år 1810
funnos 16 handlande. I bevillning för
inkomst erlade staden 1862: 2,138 rdr
rmt. I September hålles här årligen en
mycket besökt marknad, kallad OælieUjen.’)
Stadens sparbank, stiftad 1823, räknade
1860: 1,317 delegare och hade en ka-
*) Namnet härledes från deu oxmarknad, som
bergslagen haft i staden allt fran dess
gruud-Higgning, och bestod deruti, att gränshäraderna
tillbytte sig då mot oxar sådant jern, som
bergsmännen smidde på sina egna hamrar,
och hvilket kallades oxejern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
