Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
<l?issbro.
tyvissbro. 401
på 1750-talet ryttm. Börje von
Garde-meins arfvingar, på 1820-talet rådman
Zetzell, 1862 C. J. Petersson till 7/9,
jemte 1V4 underl., allts. tax. till 74,000
rdr, och m:ll A. Wallander i Motala till
tax. till 22,500 rdr rmt.
Qvissbro eller Qvistbro. En socken,
dels i Edsbergs härad (landslagen), dels
i Leke bergslags härad (bergslagen), allt
af Örebro län, gränsar i norr till Knista
och Carlskoga socknar, i vester till
Ny-sund, i söder till Skagershult, i sydost
till Tångeråsa och i öster till Edsberg.
Arealen är betydlig, utgörande 1,635
qv.-mil land och 0,ii7 vatten; deraf hörer
minsta delen eller 0,262 qvadratmil till
landslagen eller Edsbergs härad,
socknens östra del. Denna del, som än
genomflytes, än begränsas af Svart- eller
Trosa-ån, är mestadels jemn och bördig
med undantag af några åsar i midten,
utefter nämnda å och dess tillflöde från
sjön Fränen, samt den vidsträckta
Skagers-hultsmossen i söder och Stormossen i
norr. Vestra delen af socknen eller
bergslagen, som styckevis begränsas af sjöarna
Ölen, Björken och Teen, upptages
deremot hufvudsakligen af Kihlsbergen, hvilka
dock här småningom aftaga i höjd och
öfvergå till skogsmark och hed. Flera
småsjöar finnas på bergens afsatser och
utrinna i alla riktningar till Svartån;
störst är Midten, som utfaller genom
Mullhytteån med 50 till 60 fots
sänkning. Folkmängden är 3,400 personer;
matlagen 369. Hemmantalen utgöras
af 151/» i landslagen och 28V’2 i
bergslagen. Näringarne äro åkerbruk, äfven
på slätten knappt tillräckligt för ortens
iDehof, samt skogs- och bergshandtering.
Genom socknen, från öster till vester,
går stora landsvägen ifrån Örebro till
Wermland, upptagande från norr
bergslagsvägen ifrån Lekhyttan i Hidinge
socken; mindre vägar gå åt söder till
Skagershult och nordvest till Ölsboda bruk
i Nysund. Vid förstnämnda landsväg
ligger, längst i vester, 43/4 mil från
Örebro, Storbjörboda gästgifvaregård, af
folket i orten kallad Storrbo. Quisbro cum
annexa nämnes omkring 1314; annexet
torde ha varit Skagershult, ehuru detta,
som nu utgör eget pastorat, i sednare
tider förekommer såsom kapell under
Wiby. Vid reformationen eller kanske
v.
tidigare synes Qvistbro sjelft ha blifvit
annex till Knista, hvilket det var till
år 1651, då det fick egen kyrkoherde
och blef ett särskildt konsistorielt
pastorat af tredje klassen, hörande till
Edsbergs kontrakt af Strengnäs stift.
Kyrkan af trä, utan torn och med ovanligt
hög takresning, byggdes 1662 på samma
ställe, der förut en mindre
kapellbyggnad låg, samt reparerades 1830. Hon
är belägen i östra delen af socknen, emot
Edsbergsgränsen, på en sandås vid
Svartån, nära den s. k. Kråkforssen, invid
stora landsvägen, 3Vg mü ifrån
Örebro stad. Klockorna hänga uti en
högrest, vacker stapel, utan
sidobeklädnad och endast försedd med takhuf.
Barnundervisningen sker uti 3 fasta
folkskolor och 2 flyttbara småbarnskolor.
Bland fornminnen nämnas Kybergs
skansar, som skola vara uppkastade af Örebro
stads borgerskap under krig med
Danmark. Qvistbro socken har i sednare
tider blifvit anmärkningsvärd för de
derstädes, vid Wekhytte bergsmansby,
började religiösa rörelserna inom Nerike.
Ehuru begynnelsen deraf var bedröflig
och till sina omedelbara följder olycklig
för många, hade den dock det goda med
sig,- att folket i socknen, förut supigt
och vildt, blef väckt till bättre känslor
och ett christligare lefverne, hvilket
alltmer och mer spridt sig till
grannsocknarna och än längre inåt provinsen. En
förrymd artillerist, vid namn Smedberg,
kom nämligen i slutet af Juni 1843 ifrån
Westergötland till förutnämnda by och
började predika samt förvirrade många
med sina läror. Han hade en viss
förmåga att genom förskräckande och
hotfulla målningar, dock framsagda utan
mening och sammanhang, uppjaga
inbillningskraften till så hög grad, särdeles
hos de okunnigaste, att deraf uppkommo
till och med physiska skakningar och
konvulsioner, ömkliga att åse. Hans
föredrag höllos om aftnarna, till sent
inpå nätterna, å öppna fältet, under
tillopp af en ofantlig menniskomassa,
äfven från aflägsnare ställen.
Anhängarne sågo i honom en ny frälsare, och
hans mindre sedliga uppförande förmådde
ej minska deras vördnad för honom ;
synnerligast voro qvinnorna hänförda.
Slutligen tog polismakten allvarsamt uti med
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
