Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406 Rackeby.
Rackeby.
v
sten; uti detsamma befinnas 2:iie klockor.
I och för barnundervisningen är hus för
folkskola till båda socknarna uppbygdt i
midten af pastoratet; dessutom finnas 3
fasta småbarnsskolor.
Undervisningsanstalter för slöjder finnas vid
Landtbruks-institutet på Degeberg, inrättadt 1834.
Här tillverkas alla nyare åkerredskap både
för eget behof och till afsalu;
arbetsför-tjenst lia arbetsföra fattiga erhållit på
Degeberg, hvarigenom tiggeriet under
senare åren försvunnit. *) —
Fornlemningar. Socknen är rik på historiska
minnen efter fältslag, bestående af många
kullar, som blifvit sammanförda öfver dem,
*) Degeberg har för öfrigt under sin sista egare,
Edvard Nonnen (död d. 2 Mars 1862), blifvit
en mönsterfarm i fråga om åkerbruk och
parkkonst i förening, ett af de vackraste
profstycken på svensk odling. Tanken på
inrättandet af ett landtbruksinstitut var en af
Nonnens älsklingsidéer, som under vistandet
på Möglin allt mer och mer mognade, och
efter återkomsten till Sverige köpte han år
1828 för detta ändamål Degeberg, en
egendom, som visserligen både var utsugen och
förfallen, men också derföre icke dyr. Iluru
ytterst förfallen egeudomen var, hvilka
svårigheter voro att bekämpa, huru mycket
misstroende och motstånd företaget mötte, och
huru det ihärdiga arbetet slutligen kröntes
ined seger, beskrifves af Nathhorst i följande
ord: »Föreställom oss en stor, öppen slätt, i
vester begränsad af Wenern och endast några
fots höjd öfver des yta; jordmånen,
hufvudsakligen lera, ej i sig sjelf dålig, men så
utsugen, att den vägrade gifva några grödor,
dock med så mycket rikare flor af ogräs,
särdeles de annuella. På midten af denna
slätt med nära död nivå, saknande ali
afdikning, som kunde förtjena att så benämnas,
och öfver hvilken stormvindarne från Wenern
ströko, utpinande både växter och djur, höjde
sig en naken och skoglös kulle, öfverströdd
med rullstenar, mellan hvilka några förfallna
hus lågo spridda. Sådant var Degeberg år
1828. På sommaren 1834 skulle nu allt
ordnas för landtbruksinstitut, rum för lärare
och elever inredas och möbleras, hus för 12
lärlingar uppföras och inredas, lärare i chemi,
botanik, veterinärvetenskap m. m. uppsökas
och anställas, bibliothek och samlingar
au-skaffas och ordnas; men under allt detta
måste dock jordbruket och jordförbättringarne
fortgå. Det var ett jättearbete, särdeles i
betraktande deraf, att allt måste verkställas
med egna inskränkta medel. — Meu härpå !
tänkte ej allmänheten. Åkerbruket på
Degeberg angreps offentligen i tidningarna och i
stånden på riksdagarna samt utgjorde ofta
föremål för de okunniges tadel i enskilda sällskap,»
»På allt detta kuude Nonnen endast svara:
’Gifven mig tid — och afvakten resultaterna.’
Mången skulle härvid hafva fällt modet;
som stupat i fält, äfvensom af
runstenar; trenne ättehögar finnas; uti den
ena skall en kämpe vid namn Råne enligt
fornsägnen vara begrafven; likaledes torde
någon stor hjelte vara begrafven uti en
annan hög, benämnd Odenshög. Om det
fordom här belägna slottet Jarlahus, se
den artikeln. Storegården skall i kon.
Nonnen gjorde det ej. Svensk i allt hvad
som rörde kärleken till vårt land och nit för
dess väl, var han engelsman i afseende på
ihärdighet. Och segrens dag kom, bladet
vände sig! — Tjugufem år hade förflutit, sedan
Degeberg kom i Nonnens händer. Det var i
Juli månad 1833. Det sjette allmänna
landtbruksmötet var församladt i Lidköping, och
en dag bestämdes till ett besök på Degeberg.
Väl skötta och grunddikade åkrar, bärande
ymnig gröda, mötte ögat öfverallt; den
enformiga slätten var på passande afstånd
genomskuren af trädplanteringar, som gåfvo
skydd för vindarne; kullarne voro beklädde
med lummiga lundar, och stormarne från
Wenern voro hejdade i sitt lopp; den fordom
skoglösa och med rullsten beströdda kullen
var nu förvandlad i en vacker park med
skuggrika gångar och yppiga blomstergrupper; alla
bygnader voro i godt stånd. — En af
deltagarne yttrade: »Jag skall aldrig glömma denna
dag, som jag anser för en af de skönaste i
mitt lif; ty äfven jag såg här en af mina
ungdomsdrömmar — en vetenskaplig
uuder-visniugsaustalt för landtbruket — realiserad
i verkligheten och tillvaron af dylika
undervisningsanstalter i vårt land för framtiden
försäkrad.»
Till dessa yttranden om den offentlige
mannen och fosterlandsvännen lägga vi
följande ord utur likpredikan vid Nonnens graf,
rörande honom såsom enskild person: »I sitt
enskilda lif var Nonnen enkel och flärdfri
som få. Hvad mångeu eftersträfvar såsom
det högsta goda, ett komfortabelt och
njut-ningsrikt lif, derpå satte han intet värde, ty
för honom var lifvets mål handling och gagn.
Alltid hjertlig och vänlig, var han lika
tillgänglig för höga och förnäma, för fattiga och
rika; för alla hade hade han välvilja och goda
råd i beredskap. För sina underhafvande var
han den bäste husbonde, omtänksam och mån
om deras bästa på allt sätt, den der visst
aldrig utkräfde den yttersta skärfveu. För
fattiga och nödställda bar han städse ett
deltagande hjerta, och sent skall i denna
församling glömmas, med hvilken outtröttlig
omsorg han lät sig vårda om de sjuka, huru
han isynnerhet under farsoter i hvad väder
och väglag som helst sjelf flitigt gick omkring
i husen, utdelande] medikamenten råd och
uppmuntran.»
Den fördolda grunden till Nonnens
ihärdighet och försakelse, att under många
förödmjukelser likväl lyckas förverkliga sitt lifs
uppgift, att i vårt land införa jordbrukets
vetenskapliga studium och derigenom för det-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
