Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ryd ah olin.
Rydaholni.
513
omfattar en areal af 44,133 tid, hvaraf
3,865 tid vatten, och är belägen vid 530
fots höjd öfver hafvet. Socknen
genomdrages af tvänne åsar, af hvilka den
socknen genomskärande landsvägen löper
på den ena, den s. k. Getaryggen. Till
densamma gränsa sjöarne Rymmen, Faren,
Kettelen, Lången, Gälsjön, Finnern och
Elganässjön; bland de inom socknens
gräns befintliga nitton små sjöarna är
den märkligaste Helgasjön såsom källsjön
för den 15 mil derifrån vid Åhus i
hafvet utfallande Helgeån. Från Rymmen
kommer Ådran eller Wermeshultså, som
går genom de norra gränssjöarna och
faller in i sjön Furen, sedan deu varit
gräns mellan Gällaryd och Woxtorp.
Ytan består af en mängd kullar och åsar,
och merändels utmärka sig höjderna
genom god, djup svartmylla. Öfverallt är
marken stenbunden; men stenen är icke
af det svårhandterliga slaget. Ängen
utgöres till det mesta af sänk mark. Man
träffar här de största och vackraste
åkerfält i hela Finved, och midt ibland
dessa höjer sig kyrkan med sitt
tvåspet-siga torn. Skogen består dels af
löfskog (deribland bok), dels af barrskog,
mest gran. Gagnlösa slätmossar
förekomma också, mest i socknens vestra
och södra delar. De flesta
utmarkshöjder hafva i forntiden burit bokskog, i
följd hvaraf socknen har goda
betesmarker. Hemmanen hafva tillräcklig
skogstillgång. Vid Hörda by ligger en större
ljunghed, tillkommen genom skogseld.
Korn är socknens hufvudsäde, och
dermed besås årligen större delen af
åkerjorden; derjemte sås äfven hafra och
blandsäd, hvarjemte äfven allmogen nu
mer sår höstråg. Bränvinsbränningen har
under flera år varit nedlagd. Socknen,
som består af 53 V2 mtl skatte, 4V2 kr.,
samt 15l/4 frälse, deribland 2!/4 säteri,
eller inalles 751/2 hemman, beboddes
1805 af 2,481 och 1862 af 3,408
personer på 685 hushåll.
Barnundervisningen bestrides uti en fast och 4 flvtt-
O v
bara småbarnsskolor af en examinerad
och fyra oexaminerade lärare.
Fastighetsvärdet taxerades 1862 till 1,701,400
rdr rmt, hvaraf 19,000 rdr för verk och
inrättningar, 32,100 rdr för offentliga
byggnader. Bevillningen efter II och III
art. uppgick till 650 rdr rmt.
v,
Namnet Rydaholm härleder sig utan
tvifvel från det gamla ordet Ry eller
Ryd (ljunghed), som i äldre tider skrefs
Rijth eller Rijtth. Om orten finnas
åtskilliga traditioner, hvilka, i förening
med kyrkans ovanliga byggnadssätt,
föranledt den ofta föga kritiska och i sina
ej sällan på hugskott grundade theorier
förälskade Wieselgren att här se både
konunga- och biskopssäte. Det är
kyrkans dubbeltoru, som ger honom
anledning att tänka på biskopen, likasom
traditionen om en här fordom befintlig stad,
Ytter stad, förmått honom att här tänka
sig ett konungasäte. Den mer prosaiska,
men derföre också mer grundligt
forskande Ali vin uppträder också emot den
lärde doktorn med skarpa invändningar,
hvilka tyckas belt och hållet
öfverända-kasta den sednares meningar. Läsaren
torde ursäkta oss, om vi här följa Allvin
hellre än Wieselgren, dock utan att på
ringaste vis träda den sistnämndes
ovedersägliga förtjenster, äfven som fornforskare
och historiker, för nära.
Hvad först beträffar Ytterst ad, som i
diplomer från 1300 kallas villa Ethrista ta
i Finveden, och om hvilken stad en ännu
gängse tradition förmäler, att den blef
förstörd genom ett angrepp från
Wärends-sidan, vid hvilket tillfälle konungen
flydde genom »kungsledet» mot norr,
hvarjemte vissa lokalnamn, t. ex.
kungsstolen och kungsgrafven, äfven synas
häntyda på ett forntida konungasäte
härstädes, så förmenar Wieselgren, att denna
stad blifvit i slutet af 1152 eröfrad af
konung Sven Gråte, som med Wärend
och Finved utvidgade sitt af Skåne,
Halland och Blekinge bestående rike, samt
att den konung, som flydde genom
»kungsledet», var ingen annan än kon. Sverker
den Gamle, densamme, som sedan, år
1155, i Östergötland mördades af sin
stallsven, såsom Wieselgren antyder, på
anstiftan af Sven Gråte. I stadeu fanns
naturligtvis en kyrka, och eröfraren, som
icke gerna kunde låta Finvedens
prester-skap lyda under Linköpings stift,
förvandlade denna till domkyrka. Mot allt
detta invänder Allvin, att, om här
funnits en stad, så har densamma
åtminstone icke funnits vid Rydaholms n. v.
kyrka, der alldeles inga minnen efter en
sådan anläggning träffas och der jord-
6 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
