Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Scla-oii.
Sela-ön.
53
Uppsala qvarnar samt Wahlevikens qvarn
och såg, en egendom, tax. till 149,500
rdr rmt; egare var hr A. Olsson.
Sela-ön, en bland Mälareus största,
vackraste och bördigaste öar, omgifves
af Grönsö-, Waxängs- och
Tynnelsö-fjär-darna, den vattenled, som sträcker sig
mellan sistnämnda fjärd och Kolsundet,
samt af Björk- och Prestfjärdarna, och
har, i likhet med flera bland de större
Mälar-öarna, i fordna dagar bestått af
ett stort antal holmar, skiljda genom
vattendrag, hvilka under århundradenas
lopp blifvit igenvallade och nu bilda
sänkningar, innehållande öns bördigaste
delar. På Öns norra kust bildar Mälaren
Hornbo- och Algö-vikama, hvarjemte ön i
öfrigt på denna sida är kantad med talrika
utskjutande uddar och i landet inskärande
smärre vikar. Ypperlig ekskog växer
på ön, som underhåller kommunikation
med fastlandet medelst färja öfver
Stallar-holmssundet.
Ön, som nämnes redan af Sturleson
med anledning af Ingjald Illrådas
angrepp på den der residerande
Södermanlands-konungen Granmar, och af honom
kallas Sile, sedermera i 13:de och 14:de
århundradena Sila och Syla, är, i likhet
med flera bland Mälar-öarna, en
minnesrik bygd och eger stort öfverflöd af
minnen frän forntiden. Redan namnet
»Sela-ön» har varit ett föremål för
anti-qvariernas funderingar och påstås af
Pe-ringsköld betyda Sällö, »de saligas ö.»
Öns befolkning kallas »Selingbor», och
»skola de hafva gjort sig ryktbara i krigen
mot Greker och Romare.» Dessa och
andra påhitt af Rudbeckska skolans
adepter, hvilka sedan blifvit utkolporterade
af deras lika okritiska efterföljare, kunna
vi gerna lemna derhän; säkert är, att
öns fornminnen tyda på en icke
oansenlig befolkning; ännu lära 16 runstenar
finnas på ön, och af de fordom
»oräkneliga» grafhögarna och bautastenarna
finnas ännu några qvar. På runstenarna
nämnes ofta en »Skira»; i Nedervalla
hage står en runsten, rest af Sirid åt
hennes man, Sven, som ofta seglat till
Semgallen, styrande krigsskepp framom
Domnanäs. Vid Öfver-Sela socken,
invid det vattendrag, som ännu 1771 skar
midt igenom hela ön, finnes ett väl
bibehållet tingsställe, och vid byn Fjälstad
i Ytter-Sela socken, på öns östra sida,
visar man berget, der konungarne bott,
och dit traditionen förlägger Granmars
borg. Detta berg, vid hvars fot byn
Fjälstad ligger, är tämligen högt, och
på dess topp ligger nu en stenhög,
sannolikt från nyare tider. Från berget
har man den härligaste utsigt öfver
hela Sela-ön, Strengnäs, Tosterön och
fjärdarna omkring. Nedanför detsamma
ligga ännu två stora ättehögar, den ena
omgifven med en stenkrets, och derjemte
flera smärre högar och stensättningar.
Från bergets vestra ända går emellan
tvänne åkergärden en ängsväg om 25 à
30 alnars bredd och 300 alnars längd,
kallad Bredängen och Kämparebanan,
om hvilken traditionen vet att förmäla,
att konungen och hans hof här hållit
kämpalekar och förlustat sig med idrotter.
Akerrenarne äro på ömse sidor om
ängen betäckta med stenar, för det mesta
lika stora och passande till att kastas
med slunga eller med handen. Folket
håller renen och stenarna, — på hela
det öfriga fältet finnes ingen enda sten,
— i stor helgd och gör der ingen den
ringaste förändring. Midt i renen ligger
en guldvagn, berättar sägnen, hvilken
skattgräfvare sökt upptaga med tillhjelp
af tvillingsoxar, men misslyckats.
Nyckeln till vagnen ligger under en tall i
Kraksta hage, och »så länge tallen står
grön», ligger nyckeln orubbad qvar.
Uti skogen vid Alby, norrut från
Fjälsta, befinnes likaledes ett berg,
kalladt Bollberget eller Bålberget, hvilket
traditionen likaledes ställer i samband
med »Granmars bål.» Här finnas ännu
qvarlefvor efter befästningar, bestående i
grofva stenmurar på bergets norra sida;
på de öfriga sidorna är berget af sjelfva
naturen befäst genom sina smala, ofta
lodräta väggar. Det är alldeles icke
omöjligt, att Granmar eller någon annan
fylkes- eller småkonung här haft en
borg; allt utvisar, att Sela-ön är en bland
Södermanlands äldsta bygder.
Sela-ön består af tvänne socknar,
Öfver-och Ytter-Sela, till hvilka flera
kringliggande öar likaledes räknas, deribland
Tynnelsön, en liten del af Aspön m. fl.
Bland gårdar på sjelfva Sela-ön märkas:
Mälsåker (se detta ord), Alby, ;1/4 sk.
Östa, Eknäs m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
