Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slättåkra.
Slättåkra.
227
mylla. Ma fjerding, innefattande
nordöstra delen af socknen, har stenbunden
och mindre fruktbar jordmån än de båda
förstnämnda; den genomflytes af Nissa-ån.
Dahlshults fjerding, norr om Lva och
midt emellan Höghults och Mas fjerdingar,
har hemman, hvilkas åkertegar ligga här
och der kringspridda mellan odlingsrör,
klippor, kärr, buskar och träd; denna trakt
är den minst bördiga. Af vattendrag
finnes vidare Storån, som framflyter genom
en af berg och bokskogar omsluten dal
uti Lya fjerding och förenar sig med
tvenne andra mindre strömdrag, Slättåkra
à och Pukabäcken; i Frosstorps skog
ligga Wallsjöarne, i Dahlshults fjerding
ligga Digerhults-, Stämhults- och Haf
se-reds sjöar; uti Styringe skog, % mil
lång och V, mil bred, äro 8 sjöar, af
hvilka de största äro Krok- och
Hasle-sjö. Öster om denna skog ligger Enslöfs
socken, och går gränslinien inne i skogen
i en djup dal, som kallas Helvetesporten,
till hvilket namn ställets rysliga och dystra
omgifning torde gifvit anledning.
Af höga berg äro Haf ser eds ås,
hvarifrån man har den vidsträcktaste utsigt
i hela trakten, Stöfvelberget, Hjortaskallenf
Klefva, Sjöberg, Björkeberg och Bondeberg
de högsta. Kullaskogen, som slingrar sig
mellan hemmanen uppåt norr igenom
hela socknen, bildar flerstädes en täck
nejd. Alla hemmanen hafva för öfrigt
bokskog.
Kyrkan, byggd af sten och täckt
med spån, är 55 alnar lång, 12 alnar
bred; hon blef sista gången tillbyggd
1776. Af pastorer må nämnas: Thor
Sörensen år 1557; Jacob Hjort, som af
hans epitaphium i kyrkan synes varit
den andra socknepresten på 100 års tid
och tillträdde 1617, död 1675. Hans
äldsta son, af 14 barn, Jöran Hjort, som
stundom kallade sig Cervinus, efterträdde
fadren. Lars Rhodin, död 1810.
Barnundervisningen bestrides uti en flyttbar
folkskola af en exam. lärare, l/. af
skolbarnens antal undervisas i hemmet.
Af fornlemningar finnas jordhögar och
bautastenar; vid 25 uppresta stenar
nord-vest från kyrkan på öfra Slättåkra
in-egor är en tradition fäst om en
derstädes fordom befintlig kyrkobyggnad.
Stenen med några uthuggna rosor uti
Spenshults skog och utmärkt af sägnen
såsom drottning Margaretas hviloplats på
resa mellan Halmstad och Jönköping,
har i en sednare tid icke kunnat
upptäckas. Ar 1808 hittades deremot en
guldpenning, större än en dukat. Märkligaste
minnena äro dock fästa vid Mareberg och
Marekärr, vid vägen från Halmstad till
Draereds gästgifvaregård, för den
derstädes levererade striden den 10 Nov.
1563 mellan Danskar och Svenskar.
Härom förtäljer oss Bexell, att, då Svenskarne
den 9 November voro stadda på
hemtåget, begagnade sig en hop ryttare och
knektar af höstnattens mörker att smyga
-sig ut från Horn och Mornay. Danskarne,
underrättade om den mindre goda
militäriska hållningen ibland Svenska hären,
sökte att öfverraska sin hemtågande fiende.
De uppbröto med 6 fanor ryttare och
några fännikor knektar. De skyndade att
upphinna Svenskarne, hvilka, underrättade
om de Danskes annalkande, redan den 10
November fattat position vid Marekärr i
Slättåkra socken på vägen till Småländska
gränsen. Mornay och Horn, afbidande
fienden, välja en efter tidens krigskonst
fördelaktig ansedd lokal och uppställa
sin här i slagordning, artilleriet på en
höjd, som dominerade fältet, infanteriet
på ett sidländt ställe, Marekärr, och
rytteriet i centren. Horn och Mornay
talade till sina trupper och uppmanade
dem att, afbidande anfallet, modigt
begagna de fördelar, som lokalen erbjöd
dem. Danska hären ankom, och knappt
hade striden börjat, förrän en hop
Westgötar och hingstridare kastade sig
tillbaka, började rymma och göra oordning
i kavalleriets leder. Fienden begagnade
denna oreda, bröt med 2 fännikor knektar
in i den lucka, som de flyktande lemnat,
förföljde dem och eröfrade kanonerna.
Svenska infanteriet under Mornay afskar
genom en lika väl beräknad som hastig
rörelse dessa Danskars återförening med
hufvudstyrkan, återtog de eröfrade
kanonerna och slogs på en gång både med
den återkommande och med den
framryckande fienden, hvilken således fruktlöst
sökte att genom förening med
hufvudstyrkan utveckla en större stridskraft.
De Svenske bibehöllo platsen, ehuru
förlusten’ å begge sidor icke skall hafva
varit obetydlig. Ibland dem, som här
stupat, har minnet antecknat namnen
Lennart Torstenson till Forstena, Fredrik
Dohna och Bochenhausen; och några på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
