Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorsåker - Thorsåker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förekommer ofta i gamla handlingar från
1300-talet.
Hela socknen lyder under säteriet
Sörby, fideikommiss inom v. Löweuska
slägten, vidare omtaladt på sitt ställe.
För öfrigt finnes endast 1 mtl krono
Harlinge, pastorsboställe, och intet
skattehemman.
Thorsåker, en socken uti
Gestrikland af Gefleborgs län, 4; 8 mil v. s. v.
från Gefle, ligger i sydvestra delen af
provinsen, gränsande i söder och s. v.
till Husby och Svärdsjö socknar inom
Kopparbergs län; areal 88,417 qv.mil
eller 495,200 qvadratref, hvaraf 13,940
tid inegor, 61.509 tid skogs- och
utmark, 7,926 tid vatten, hvilken yta är
fördelad pu 60>1 mtl, deraf 582/15 sk.,
Hi kr., 1 ., fr., bebodda 1863 af 5,192
och 1865 af 5,377 personer; 1840 års
folkmängd var 3,897. Socknen, med en
från slätt till bergsbygd öfvergående
natur, med, särdeles uti n. v. delen,
ansenliga berg, af hvilka Storberget,
Söderåsen, ehuru 5 mil från hafvet, auses
våsom landkänning för sjöfarande,
Korberget, med i stor mängd förekommande
kalk, äro de högsta, och med rika
tillgångar på mineralier, är i geologiskt
afseende den märkligaste af provinsens
-öcknar. Ibland de härstädes
förekommande öfver 120 sjöar och tjernar, äro
Ottnaren, linea. Stora Gösken och
Sälg-jöii de betydligaste; största
vattendragen äro IIo- och Gammelstilla-åame.
Mineralkälla finnes på Walls bys egor.
Klimatet är till följd af landets höga
läge, de många sjöarna samt ringa
antal torfmossar och myror sundt och
godt, frostskador sällsynta; jorden i
allmänhet god och fruktbärande. Alla
dalgångarue efter vattendragen ha lera,
dock så mycket sandblandad, att den
låter väl arbeta sig; ren sandjord
förekommer sällan; myrjordslager finnas i
stor myckenhet, ett godt material för
grunddikningen äro de här i mängd
förekommande gamla varp af
masugns-^lagg, flolägrig kalk eller mergel;
qvarts-brott finnas. Jordbruk, ehuru på låg
ståndpunkt, gemensamt med bergsbruk,
äro hufvudnäringar; ängen af dålig
beskaffenhet och boskapsskötseln ringa.
Skogen, bestående mest af tall och gran,
är illa medfaren; en del bergsmän ha
redan måst anlita den s. k.
bergslags-allmänningen, hvaraf 3,000 tid tillhöra
socknen; sågning verkställes till
husbehof, ej till afsalu; bergshandteringen
är uråldrig; tackjernstillverkningen
uppgick i medeltal åren 1794—1803 till
4.108 sitt-, för närvarande finnas 11
bergsmanshamrar med 14 härdar, hvaraf
må nämnas Wij, Wall, Kal/snäs,
Fagersta, Tjernäs och Bergs,
bergsmanshyttorna äro 4, näml. vid Tjernäs,
Wi-byggehyttan, Wästerhästbo och Hoo; ur
socknens 23 jerngrufvor upphemtades
1861: 170,358 centn. jernmalm, deraf ur
Nyängsgrufvorna 51,702 centner,
Penningegrufvorna 21,672 d:0, Strandgrnfvan
20,688 d:o (år 1863); — jernverken äro
Gammelstilla bruk med Skommarhytte
masugn och Axelshammars smedja, Hoforss
bruk med Robertsholms och Montrose
smidesverkstäder, Gustafsbergs egendom,
Kratte och Edskens masugnar. Dessutom
finnas färgeri, garfveri, tegelbruk och
mjölkkärlsfabrik. Ali fast egendom
taxeras till 2.590,304 rdr rmt.
Binäringar utgöras af kolniug samt svartsmide;
af rofdjur skjutes en och annan björn;
vargar och räfvar fångas i mängd; ett
eget sätt härstädes att fånga räf torde
böra anföras: vid Tjurnäs har
skogvaktaren nedlagt uti en vid hans bostad
befintlig källa, som ända intill kanten
är beväxt med gräs, en väl renskurad
räfsax med strömming till bete; är denna
något sur, så lyckas fångsten desto
bättre. Varglo och elgar finnas till ej
ringa antal, utter och gräfsvin sparsamt.
Tjäder och hjerpe, sällsynta, deremot
orre och sjöfogel i mängd; vanliga
fiskslag äro gädda, aborre, mört, sik, braxen,
lax och ål. På Gefle-Dala jeruväg,
löpande genom socknens nordligaste och
minst bebyggda del, finnes hufvudstation
vid Robertsholm, anhaltsstationer vid
Källviken och Storvik. Hos folket förmärkes
en viss finhet och hyfsning i umgänget
samt snygghet i bostäder och klädsel;
knappt något spår af fordna sedvänjor
återstår. Thorsåkersbonden är till
lynnet mvcket stolt och sträf, hvadan det
ock i grannsocknarna blifvit till ordspråk
att tala om Thorsåkershögfärden. Enligt
kon. Gustaf Adolfs resolution är 1630
lades Tårgzåker socken för skogens skull
till Kopparberget. Socknen, konsistorielt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
