Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390
Visingsö.
Visingsö.
samt midt för Nykyrke- och Svede
uddar på 10,147 aluar åt vester, bildar
en socken af Wiste härad och Jönköpings
län, belägen mellan 58° 1—7’ nordlig
latitud och 4° vestlig longitud från
Stockholms observatorium, ungefär 3V2 mil
från Jönköpings stad. Wisingsö intager
på en längd af IV3 ni il och V4 mils
bredd en vidd af 4,900 tid, som dock
åiligen förminskas genom sjöns
utskärningar af stränderna, hvilket äfven synes
bekräftas af de här öfverallt befintliga
rullstenar i jordytan och som i norra
del 11, der skifferberget, hvarpå hela ön
hvilar, är synligt, ligga ofvanuppå
densamma. Ön höjer sig också obetydligt
öfver vattenytan, med största höjden på
Kumla bys norra gärde, uppgående knappt
till 50 fot öfver strandbädden.
Ett märkvärdigt bevis på vattnets
tärande kraft är en vid södra udden
liggande, 36 fot hög, lodrätt i sjön
stupande bergvägg, som för åskådaren
framställer en vacker anblick, med sina många
vinklar och vrår, liknande ett ofantligt
listverk. En författare yttrar härom:
»Genom lagrens skiljaktiga hårdhet och
mäktighet hafva vittringsmedlen olika
inträngt i bergväggen, naturligtvis mera på
de lösa än de hårdare ställena;
härigenom har bergväggen blifvit, som det i
snickarestil heter, holkäld. Som lagren
luta 8 grader mot lodrätan i nordost,
så ligger listverket snedt mot
bergväggens horisontallinie, hvilket i icke ringa
mån ökar intrycket hos åskådaren.
Genom vertikala sprickor bilda sig stundom
fullkomligt fristående pelare, lika höga
med bergväggen, hvilka likaså äro
hol-kälda och genom den sneda ställningen,
närmast liknande skrufgängor, liksom hade
de formats i en svarfstol». När de undre
lagren i vattenbrynet förvittrat,
sammanstörtar pelaren, och sålunda förmår
Wettern äfven besegra bergen. Enligt de
beräkningar man gjort, förlorar ön på
detta sätt årligen 2l/2 tid. Enda
stillastående vattnet är Erstakärret nära
sjöstranden. — Längs efter ön sträcker sig
i norr och söder en ås af sand och grus,
som under högålderii anses varit
begagnad till begrafningsplats och på hvilken
träffas en ytterst mager jordmån, så att
vissa sträckor äro fullkomligt gagnlösa.
Sand- och grusbildningen sträcker sig
på begge sluttningarne uugefär halfvägs
till sjön, då deremot det nedersta bältet
består af lermylla och grusblandad
svartmylla af utomordentligt god beskaffenhet.
Den fruktbara jordmånen och den
härstädes rådande vegetationen har gifvit en
författare anledning likna ön vid en
näckros, som vaggar på böljorna, prunkande
i yppig växtlighet, hitflyttad, likom
genom en naturens lek, från något söderns
hemland. Till detta loford har väl dock
isyunerhet bidragit de ädla fruktträd, som
från äldre tider här blifvit med framgång
uppdragna och hvarmed bondgårdarne,
ja t. o. m. backstugusittarens låga koja
äro omgifna, alla hafva de troligen
såsom späda telningar utgått från »grefve
Pehrs» plantskola på Wisingsborg. För
öfrigt saknas skog alldeles, med
undantag af kungsgårdens kronoallmänning på
1,216 tid lOVg kpl., Wisingsö kronopark
på 228 tid, som numer kan anses såsom
mönster, fordom kallades den
Wisings-borgs djurgård, eu enda enskild
skogspark finnes värd omnämnas på 45 tid.
Att ön alltid saknat skog, synes af ett
bref af kon. Magnus från år 1286, som
gaf inbyggarne rätt till skogsafverkning
och mulbete i
Westergötlandsallmännings-skogar. Denna rättighet, bestämd och
utsträckt genorn ffera kongl, bref, men
småningom förlorad, bestämdes slutligen
1837 och 1844 på det sätt, att
skogsstyrelsen skall hafva hand öfver Sveamon
i Westergötland, hålla årlig skogsauktion
och fördela de influtna medlen mellan
öboerna. Nyligen (i Sept. 1866) har
grosshandl. Ö. Dickson genom kontrakt
förvärfvat sig jagträtten å öns hemman,
som icke tillhöra kronan, men hans
ansökan om dylik jagträtt på kronans
andel af ön har blifvit afslagen; afsigten
var att införa på ön fasaner, rapphöns
och annat matnyttigt vildt. Längs åsen
går landsvägen från norr till söder; man
räknade för några år sedan på densamma
57 grindar på 1 mils längd! —
Hemmantalet är 643/4 mantal, hvaraf 393/4
skatte, 7 V» kuugsladugård med underl.
3 mtl skolegodshemmari, 1 civilt, 2’/4
ecklesiastikt boställe, f. d.
skogvaktareboställe, ll3/8 krono; alltså en obetydlig
jordrymd till hvarje hemman.
Taxeringsvärdet är 618,200 rdr rmt.
Folkmängden år 1805: 782, 1850: 1,037,1860:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
