Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öjaby - Öjan - Öijared
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Barnundervisningen bestrides i en för moderförsamlingen
och annexet gemensam flyttande
folkskola. — Tid den i Helgasjön liggande
Helgon knyter sig månget fornminne,
som för forskaren torde vara af intresse
såsom häntydande på en uråldrig
Lokedyrkan före Asatiden. »Helgescoh»,
Ilelgö-skog, som i ett permbref af 1305
nämnes såsom doneradt Wexiö biskopsdöme,
synes hafva legat här och varit en
hednisk prestegendom. Om Helgö
offerställe, »Heligö kyrka», upplyste en ännu
15-11 i original befintlig ritning, att det
var helgadt Loke, som i svart färg äfven
fanns afbildad med horn, klöfvar och
svans, ej olik satansbilden i våra
gamla kyrkor, hvilken säkert efter den
urgamla föreställningen om Loke erhållit
sina attributer, hvartill bibeln icke
lemnar någon grund. Vid Helgö var också
nedgången till Hels boning; folket i
trakten påstod fordom, att på ett ställe
vid ön icke fanns någon botten och att
hedningarne dit nedkastat det de offrade
åt sina gudar. Carl vou Linné fann i
grannskapet en gammal offerkälla,
»leve-källan», der man skulle »löga» sig innan
man fick nalkas templet på Helgö. —
I Silfverstads källa skall S:t Sigfrid ha
döpt hedningar; nära kyrkan äro
bautastenar. — Vid byn Tunatorp finnes ett
stenrör, som torde vara bland de största
i Sverige. — Största gården är Lunnaby,
1 mtl skatte, egare magister v. Schantz.
— Byar äro Hàgeryd, Nöbbeled, der en
gård i medlet af 1700-talet egdes af
gen.-löjtn. Stenflycht, som mycket utmärkt sig
under kon.Carl XII och Stanislaus; Öjaby
2 mtl rå och rör, deraf 13/4 mtl samt V4
sk. Öjaby lyda under Bergqvara;
Ringängens qvarn och såg. — Adress: Wexiö
eller Räppe jernvägs-station.
Öjan, betydlig flod i Jämtland,
utfaller i Amraelfven.
Öijared, ett frälse-säteri uti Lundby
socken, Wädtle härad af Elfsborgs län,
3V4 mil från Göteborg, 2V4 mil från
Alingsås, består af 3 mtl, och de
underlydande af 27/g frälse, l3/8 rå och rör,
8 torp inom socknen (år 1857 uppgafs j
17 mantal); af verk höra hit Solvedens
mjölqvarn samt enbladigt sågverk. —
Gården, omgifven af bokar och ekar [1], är
belägen vid den utmärkt vackra insjön
Mjörn, hvaraf egendomen begränsas i
norr, i söder af sjön Säfvelången, och
utgöres således af en halfö. Egendomen
är mycket gammal, hvarom de många
på egorna befintliga gamla
minnesmärkena, bestående af s. k. jättegrafvar och
domaresäten, vittna. Väl utvisas den
ungefärliga platsen för en gammal
vikingaborg, kallad Pikensborg, fordom
bebodd af Per Pik, som lefde under kon.
Stenkil ILs tid, men säkra kännemärken
för dess bestämda läge kunna numera
ej upptäckas; ett annat fäste lärer hetat
Lurekulla, men äfven derefter synes icke
annat än en stenhög. Deremot finnes
ännu i behåll ett med tvänne torn
försedt träkapell, hvars ålder är obestämd;
men att det redan fanns år 1593, då
predikanten vid detsamma var närvarande
samt underskref Uppsala mötes beslut,
är säkert. Ar 1722 uppbyggdes ånyo
detta förmodligen förut förfallna kapell
af landshöfdingen, baron J. P. Patkull,
gift raed en friherrinna de Mortoigne.
Öieridh beboddes omkring 1440 af
väpnaren Lars Pik, som då var
häradshöfding i orten; det tillhörde på
1500-talet Ulfsparreska slägten, deribland
ståthållaren på Kalmar slott, Erik Månsson
Ulfsparre d. ä. († 1564); vidare hans
son, riksrådet Göran Eriksson, hos
hvilken Erik XIV skall, på resan till
England 1560, uppehållit sig, i afsigt att
förse sig med sorgkläder efter sin fader,
och då blifvit hyllad af folket i orten,
samt sonen, löjtu. Knut († 1642), gift
med friherrinnan Carin Bjelke († 1695),
hvars moder var den för sin välgörenhet
allmänt värderade fru Carin Bjelke till
Oijared, som i andra giftet hade
general-löjtn. Stake. Öijared köptes 1707 af en
baron G. R. Patkull, hvarefter det egdes
af förutnämnda landshöfding Patkull och
har sedan tillhört slägten Tham.
Egendomen bebyggdes på sitt nuvarande ställe
omkring 1750 af dåvarande
supercargö-ren vid ostindiska kompaniet, Kristian
Tham, hvars dotter Elsa Dorothea,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
