Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1361, blef ön eröfrad och plundrad af
danska konungen Waldemar, men
återvann genom sina invånares mod samma
år sin frihet och gaf sig åter under
Sverige, men förpantades af kon. Magnus
till Hansestäderna. Tio år derefter kom
ön ander den mäktige Bo Jonsson Grip,
donerades jemte Östhammars län 1465
åt erkebiskop Jöns i Uppsala. Under
Kalmar-unionens hela tid var Ölaud ett
beständigt trätoäpple mellan de danskt
och svenskt sinnade. Här tumlade kou.
Carl Knutsson om med Danskarne; här
afled den orolige erkebiskopen Jöns
Bengtsson på Borgholms slott år 1468;
och fastän Sten Sture förjagade Ivar
Axelsson Tott, som fått Borgholm i
förläning af konung Christian, föll ön
likväl snart åter i Danskarnes händer, hvilka
ingalunda voro de mildaste. På öns norra
udde hade konung Hans i Danmark och
riksföreståndaren Steu Sture d. ä. 1487
ett möte, der det öfverenskonis, att Hans
skulle blifva konung i Sverige, så snart
han till detta land återställt Gotland,
hvilket dock ej af honom fullgjordes. Staffan
Webersteiu, som år 1519 hade ön i
förläning, utskref bland anuat en gärd,
som af 12 åboer utgick med 12 t:r öl,
12 t:r bröd, 12 pund smör och ost, 12
får eller 12 pund kött, 12 gäss. 1 oxe,
1 häst, 6 tunuor korn, 24 höns, 24 lass
ved o. s v. Anda till 1523 förblef ön
i Severin Norrbvs våld; men detta år
förjagades den moderna vikiugahöfdingeu
af Arvid Westgöte, som tog Borgholms
slott och hela Öland i besittning för
konung Gustaf I:s räkning och lät
befolkningen svärja honom trohet. Ar 1542
stormades Borgholm af Nils Dacke, som
följande året förklarade hela ön skattfri,
men icke ens derigenom förmådde vända
Öländningarnes trohet ifrån kouungeu.
Medan Erik år 1558 hade hof i
Kalmar, vistades hans svagsinte bror, hertig
Magnus, på Borgholm, och när Erik
sedermera blifvit konung, blefvo
farvattnen kring Öland skådeplatsen för talrika
sjöstrider åren 1563, 1564 (Jakob Bagge
med Mars Jutehatareu den 30 Maj) och
1565. Under Johan III:s tid uträttades
mycket för Olands konungaboning,
Borgholms slott, som också år 1611 blef
vittne till den store Gustaf Adolfs
första krigarebragd, då hau, natten till d.
20 September, på Allvaren nära
derin-vid, med sexhundra Svenskar nedhögg
åttahundra Danskar och tog etthundra
till fånga samt derigenom befriade ön
från Danskarne, hvilka innehaft
densamma sedan Augusti månad s. ä. Fastän
den tappre Peder Mickelsson
Hammarsköld af Gustaf II Adolf utnämndes till
befälhafvare på Borgholm, kunde hau
imellertid ingenting uträtta inot de snart
1 återkommande Danskarne, som pä det
grymmaste härjade Öland år 1612, men
| genom freden i Knäred 1613
återlem-nade landet åt Sverige. Ar 1651 tillföll,
genom ett af Christina utfärdadt bref,
bela Öland deri dåvarande thronföljaren,
Carl Gustaf, som här tillbragte några år
i ett slags förvisning från hofvet och
de allmänna angelägenheterna, men
imellertid faun landet så kärt, att ban
sedermera, då ban som Carl X med strålande
ära bar Sveriges mäktiga krona, mången
gång önskade sig tillbaka på den vackra
ön för att der i ro tillbringa sina sista
dagar. Sedan Christina nedlagt kronan,
slogs Oland till hennes underhållsländer
och blef nu grundligen utarmadt af
hennes fogdar, tilldess ön 1681 åter koin
under kronan. Under tiden hade likväl
ön åter en gån g, 1677, varit härjad af
Danskarne, medan dess kuster varit
vittnen till sjöträffningår såväl detta år
som 1676, 1678 och 1679, då, den 20
Juli, Svenska skeppen Nyckeln uuder Franz
Lou och Jupiter under Ankarfeldt i
Kalmar-sund, utanför Borgholm, ensamma
kämpade mot åtta danska skepp och
voro nära att gå segrande ur striden, då
elden fattade i Nvckeln, och det ståtliga
skeppet under ett fruktansvärdt dunder
sprang i luften. Under de sednare åren
af Carl XI:s regering, 1683 och 1688,
var Ölaud skådeplatsen för konungens
jagtuöjeu, och är 1698 tillbragte äfven
Carl XII här några dagar med jagt.
Konung Fredrik I lät år 1723 i öns
skogar utplantera vildsvin, — på en
gång icke mindre än 38 fullvuxna och
12 stycken grisar (voro redan 1752
utrotade), — hvilka ströfvade omkring
landet, rotade upp marken och förderfvade
grödan, utan att den derigenom på allt
sätt lidande allmogen vågade företaga
någon åtgärd mot hvarken dessa eller
de genom lika stränga jagtlagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
