Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg och ändringar, hörande till ämnen, som år 1859 äro afhandlade i "Allmän Öfversigt" till Historiskt-Geografiskt och Statistiskt Lexikon öfver Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och 2,932 qvinnor). I anseende till
lefnadsyrken voro af detta antal 2,219
idkare af jordbruk, 2,108 tjenstehjon, 912
fabriks- och handtverksidkare, 507 arbets-,
477 inhyses- och backstuguhjon, 108
idkare af bergverks- och bruksrörelse, 84
sjömän, 83 handlande, 15 artister,
byggmästare och ingeniörer, 693 öfriga
personer. Utvandringen har sedermera
tilltagit, så att den i år (1868) hunnit ett
betydande tal (troligen uppgående till
20,000), som likväl ännu icke kunnat
kontrolleras. En anmärkning af sådan
vigt att den med en tredjedel minskar
antalet af utflyttade, är, att 6,000 under
perioden 1861—1865 gått till Danmark
och Norge, hvarifrån åter en stor del
kommit tillbaka till fäderneslandet.
Religion, bildning, sedlighet
m. m. *)
Allt mer och mer förspörjes det förut,
till nummertalet åtminstone, ganska
talrikt ansedda presterskapets
otillräcklighet för uppfyllandet af det hos folket
väckta behofvet af sanning, sund andlig
föda och ledning vid tillämpningen af
det för dem predikade gudomliga ordet;
härom vittnar dels ett tillväxande antal af
genom enskilda personer och föreningar
uppförda bönehus, der äfven lekmän kunna
uppträda, dels af kristliga kärleksverk
genom vård om behöfvande, sjuka och
företrädesvis barn, samt andra
välgörenhetsinrättningar, som måste väcka förvåning,
ja beundran öfver de stora resultater,
hvilka vunnits från en ofta ringa
början, och alltså varit väl behöfliga. Men
derigenom har ock i stället för den
enhet, som förut fanns, då statskyrkan
herrskade med en öfverlägsenhet, hvilken
icke allenast afhöll öppna dissenters, utan
också menligt nog tryckte på
tänkesättet hos den enskilda, under de sednare
tiderna en starkt söndrande rörelse inom
det religiösa lifvet i Sverige visat sig.
Det är hela tidehvarfvets sak. I anseende
till det otillfredsställande uti en torr
dogmatik och gemensamma bekännelser är
man på väg att ej mer vilja söka
sanningen inom former, fastställda af fromma
förfäder, och en stark opinion påkallar
religionsfrihet nästan i sådan mening,
att ingen sammanhållning skulle
behöf
*) Se Lexik. sid. 14—17.
3
vas; medan man å en annan sida, för att
motverka denna syftning, håller sig ännu
fastare vid den en gång fastställda
formen, och är i fara att sålunda förlora
religionens väsende, det kristliga lifvet.
Om stat och kyrka vore i en sådan
förening, att båda vore sjelfständiga, väl
tjenande hvarandra för att vinna samma
mål, och den ena ej ingrepe i området
för den andras verksamhet, så skulle
rikets lagar (t. ex. § 16
Regeringsformen, som handlar om att »konungen
skall ingens samvete tvinga eller tvinga
låta» etc.) och kyrkans lagar komma i
harmoni med hvarandra och ej, såsom
nu, synas upphäfva hvarandra. I hvad
mån statens ingrepp uti att vilja
befordra kristendomen genom lagen om späda
barns dop (eller i allmänhet lagar om
dop, konfirmation etc. etc.), möjligen kan
hafva skuld till den allmänna tillväxten
af Baptister (år 1863 funnos 170
föreningar med 6,172 medlemmar, år 1867
nära 200 föreningar med nära 7,500
medlemmar), som hafva till en af
sammanhållningspunkterna barndopets
förkastelse, kan naturligtvis ej här utvecklas,
lika litet som de olika läromeningarne
kunna utredas. De katholske hafva fått
mera insteg än förr, oaktadt den politiska
förveckling, som derigenom kan
uppkomma, der en fremmande regering får tillfälle
att äfven inverka på öfvertygelser,
samvete och åsigter hos ett förut oberoende
folk. Judiska församlingen, som aldrig
gjort någon förtret i religionsväg, aldrig
öfvat proselytmakeri, och aldrig söndrat
tänkesättet, har också med rätta fått
några ytterligare fördelar sig tillerkända.
— Mormonismen, denna afskyvärda sekt,
som svårligen förtjenar namn af religion,
har dock småningom lockat till sig en
mängd personer, mest unga qvinnor, som
blifvit förda till dess förlofvade land Utah.
Det torde imellertid icke dröja länge
innan hela denna sekt spränges; helst
man bör hoppas att hvarje
sanningssökande själ, som har aldrig så litet
allvar med sig, förr eller sednare skall
vämjas vid det rått sinnliga i dess
bedrägliga läror.
Rörande Allmänna undervisningen 7),
så visar sig antalet barn, som 1865
åt
4) Se Lexik. sid. 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
