Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
påtagliga lättnad att slippa allt detta var rörande.
Men det tog för liten tid. Nånstans i mitt syndiga
hjärta hade väl lurat den föreställningen att genom
hennes yrke som journalist skulle det komma någon
smula liv och rörelse in i min tillvaro. Men jag levde
oändligt mera avskild här än någonsin i Äköping.
Vår lägenhet var nära nog en ensam cell. När jag
kokat te åt Ethel och städat upp efter henne, kom
den långa tiden på dagen då jag kände mig
ut-struken ur allas medvetande utom deras som krävde
på årsavgifter. Råkade Ethel vara hemma då det
nångång kom ett brev med det hoheneckska vapnet
så blev hon bekymrad, ty hon trodde det betydde att
jag måste börja min mödosamma väg till förnuft
och tillfrisknande från början igen. Däri tog hon
emellertid fel, ty jag la inte in mer i Kristians brev
än vad som fanns där, snarare misstrodde jag hans
uttryck av sympati och deltagande. När han skrev:
"du vet inte hur ofta jag tänker på dig om dagarna
och drömmer om dig om nätterna", så frågade jag
under bittra tårar mig själv vad det skulle tjäna till,
eftersom han inte älskade mig mer. Att just däri låg
orsaken till hans tankar och hans oro var den enkla
sanningen som jag ej begrep.
Så småningom upptäckte Ethel och jag sanningen
om varann.
Den käcka Ethel med sina lätta framgångar och
sin tvärsäkerhet hade blivit en människa som levde
för halv maskin och lät sina bästa år glida ur
händerna som om de varit såpade. Hon påstod med
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
