Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommit den slokande Tuff att räta på sig likt en
törstande planta som får vatten. Hon tyckte det var
storartat att det fanns en greve som på en gång hade
ett självständigt omdöme om konst och ett
fideikommiss att bjuda konstnärer till i deras svåra
stunder. Men hon var mycket förvånad att han inte köpt
något av Tuff. Han var ju typen för en mecenat och
borde ha förstått att ett Sålt på en av tavlorna skulle
betytt oerhört för Tuff just då.
"Typen för en mecenat", tänkte jag och tappade
för andra gången räkningen av silverslantarna, ja
kanske det. Troligen var det mecenatbegåvning och
inte skapande förmåga som Kristian fått. Han hade
kanske så småningom insett det och förstått att han
därför måste ha Sporreholms resurser bakom sig
för att kunna uträtta något. Då var det kanske inte
så underligt att han inte blev imponerad av utsikten
att gifta sig med mig, avstå från fideikommisset och
bli en vanlig familjeförsörjare.
— Han kommer nog att köpa när han verkligen
ärver fideikommisset, mumlade jag.
— Vad är det med dig? frågade Siri
misstänksamt. Varför kan du inte räkna färdigt de där få
slantarna, och varför sitter du och stirrar på dina
egna händer? Tuff kanske har komplimenterat dig
för dem?
Nej det hade han inte, men jag såg på dem i
undran om Kristian känt igen mig eller ej då han
tog emot biljett och växel ur min hand. Jag gömde
dem nu hastigt, men Siri drog fram dem, ty hon ville
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
