Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det lyckades mig inte att få något avtal till stånd
mellan flickan Hallberg och den unge muraren från
Dalarna, som hon utpekat till fader. Han nekade på
det bestämdaste att ha "haft samlag med modern
å tid då barnet kan hava avlats", som det stod i
tjugusjunde paragrafen i lagen om barn utom
äktenskapet. Flickan frågade mig om jag inte sett honom
i trapporna, och det föreföll mig nog så, men jag
hade sett så många andra också. Hon gav sig inte
i alla fall, det var som om hon instinktivt anat
att den där unge pojken med de knallblå ögonen
en gång skulle bli en stor byggmästare som kunde
ge sin fru både bil och päls. Han gav sig inte heller
och så fick det då bli process.
På den tiden ville samhället framför allt göra bot
för alla de Stormyrtöser, vilkas martyrium det haft
på sitt samvete under århundradena. Stämningen i
domsalen var absolut på flickans sida även om
pojken såg pålitligast ut av de två, och det var ingen
som tänkte annat än att domstolen skulle förelägga
henne att gå eden. Då jag som var flickans officiella
skyddsängel inte kunde tillstyrka det, blev det stor
uppståndelse. Jag sa att när nu kvinnorna äntligen
fått rätt att ge sitt hedersord, fick de inte missbruka
det som männen gjort utan hålla det så heligt att det
fick en oemotståndlig tyngd och kraft. Det blev
dalmasen som fick gå eden, ty domstolen ansåg att jag
hade rätt, men hur det var så ansågs jag inte passa
så bra till barnavårdsman efter detta.
6l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
