Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medlidande. Hon lyste upp vid denna möjlighet, men
just då kom fru Hallberg och sa att en herre ville
träffa mig i en privatangelägenhet.
Jag blev knappt förvånad över att det var Kristian,
jag hade nästan väntat att även detta skulle hända.
Men jag blev häpen över hans utseende och sätt,
de var så förvandlade att jag knappt kände igen
honom. Han stod där mycket rak och spänd, nästan
tillbakaböjd i sin avsikt att inte verka
tillmötesgående. Hans ansikte var tärt och blekt, inte ett spår
vackert i dag och han hälsade utan ett småleende.
Han var beväpnad och jag visste ju precis vad han
var beväpnad mot.
— Stig på, sa jag, det är bäst vi går ut i köket,
det är upptaget överallt. Även för att gå ut i köket
tog han förstås av sig hatt och överrock. Hans hår
var nu rätt uppstruket och låg slickat ända ner i
nackgropen, hans kavaj hade fem centimeters
axelstoppning. Båda delarna hade han förr ansett
vulgärt, men tiderna förändras.
Detta var bara en kort avskedsvisit innan han for
utomlands. Det var tydligt att han samlat allt sitt
mod att göra denna visit, som han dock ansåg sig
skyldig att underkasta sig. När han nu reste ensam
utan mig bröt han ett heligt löfte att ta mig med. En
hederlig karl smiter i så fall inte utan ett adjö.
— Vad står på här? frågade han. Det ser ut som
om du öppnat ett klädstånd. Då det blev klart för
honom att jag stod mitt uppe i en hjälpaktion för
centralmakterna och alltså hade annat att göra än
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
