Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag reagerade med hela min varelse mot
förvandlingen i hans sätt mot mig, mot klumpigheten,
vårdslösheten, kärlekslösheten som jag kände tvärs genom
hans grepp om mig. Den gjorde mig förtvivlad och
ändå var jag mitt i min bittra klarsyn så starkt berörd
att jag inte genast kunde slita mig loss.
Det var ett hemskt ögonblick. Jag stod som
fastvuxen i marken, jag kunde inte lyfta en fot för att
gå uppför trappan till villans dorr.
— Du, sade Kristian, det är ingen hemma i din
villa så här dags, ingen märker om jag följer med
dig in ...
Jag kunde inte säga nej och inte ja. Min dragning
mot honom och mitt motstånd mot att ge efter för
detta skamliga förslag var så våldsamma att jag slets,
bröts upp och fläktes itu. Och under den medvetna
striden måste en mycket väldigare kamp ha rasat
nere i djupet, ty med en gång brast jag sönder.
— Vad är det, sade Kristian, förfärad över den
förfäran som han måste ha läst i mitt ansikte.
— Bär mig försiktigt... med huvudet neråt...
jag förblöder ...
Trädgårdsmästarfrun kom utrusande och hjälpte
honom att bära in mig. De lade mig nånstans i ett
mörker som jag trodde var tröskeln till den eviga
natten. Striden mellan Kristian och mig var slut och
bandet var slitet. Men samtidigt var vår
samhörighet beseglad i blod.
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
