Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tågresan. Han hälsade på värdinnan, lyssnade en
liten stund på miss Jebb och såg sig sen omkring
bland oss i periferien. Därpå styrde han sina steg åt
mitt håll, vilket både gladde och skrämde mig, ty
tänk om han skulle fråga varför jag försummat
rådsmötet och det ena med det andra. Men han
frågade mig ingenting. Han bara nickade åt mig och
så vände han sig till en liten mörkhyad människa
med brett, klart, fast ansikte som stod tätt invid mig
med en tekopp och såg avståndstagande ut.
— Bonjour m:me Morel, hörde jag honom säga,
ga va?
Han talade sedan om för mig att han väntat att
hon skulle säga: Jo tack, Jane Addams mår bra.
Men det gjorde hon inte denna gång. I stället
erkände hon att hon stod och var avundsjuk på miss
Jebb för hennes popularitet och hennes många
medhjälpare. Själv fick hon arbeta ensam långt in på
nätterna på Pax’ byrå. Det fanns alldeles för lite
arbetskraft till förfogande i betraktande av att det
gällde något så stort som att forma Pax till ett
dugligt instrument för kvinnornas fredspolitik.
I en blink fattade jag att här fanns större
möjligheter för mig att få använda mina krafter än vad
miss Jebb skulle vilja ge mig efter den besvikelse
jag berett henne.
— Kan ni ha någon nytta av en skandinav med
måttliga språkkunskaper? frågade jag.
Den frågan tyckte Jack inte om, det var tydligt.
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
