Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höra ens vilket språk de talade. Vi själva talade
engelska som tysken behärskade på ett sätt, vilket
gjorde mig grön av avundsjuka. På alla bord var
levande ljus, på vårt dessutom levande blommor.
Tysken fungerade som värd, och frågade om jag
tyckte om Pasteten nach Königinart, och översatte
det genast med: vol au vent à la Reine.
— Ja, fastslog Jack, då hovmästaren gått med
förtroendeuppdraget att själv välja vin, så blev det
i alla fall krig. (Trots Pax, sa han avsides till mig.)
— Men inte det kriget du väntade för en månad
sen, när vi var i England, sade jag. Det här sättet
att möta väpnad invasion drömde du inte om, Jack.
— Hjärnornas krig mot kulsprutorna är
egentligen mycket intressant, sade tysken som om han
talat om ett skådespel. Men det är, som gnä’ Frau
säger, en improvisation och ställer stora fordringar
på vår intelligens.
Den som sade detta var Baurat Alfred von Holst,
en man på omkring trettio år och tillräckligt
intelligent, såg det ut, att i närvarande läge hålla de
franska kulsprutorna stången om någon kunde det.
Jag satt så att jag mest såg hans profil, som var
tunn och skarpt skuren som en rovfågels av lägre
ordning. Men en gång då han av nervositet tog av
sig glasögonen mötte jag en blick med ett hjälplöst
närsynt uttryck. Med glasögonen på var han
emellertid den väluppfostrade, bildade, genom utländska
resor avslipade unge tysken. Han hade på sin tid,
169
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
