Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, sade han. I går och utan motivering. Jag
for direkt hit från fängelset i Mainz och
telefonerade hem. Då sa min mor att ni skulle komma hit
i dag, så jag tänkte att jag börjar väl med att möta
vid första tåget söder ifrån.
Vi blev sittande i ett hörn av den yttre väntsalen.
Han kunde inte följa mig till hotellet så tidigt, och
jag kunde inte vänta med att höra vad som hänt tills
det blev passande. Vi satt där medan de första
sömniga grå skuggorna strömmade förbi som med
lokaltåg skulle ta sig ut till sitt arbete nånstans utanför
stån. Sen drack vi hett kaffe ur bleckmuggar med
andra luggslitna skaror som det första arbetartåget
förde in till stån. Jag tänkte inte särskilt på det
orimliga i dessa anordningar, men von Holst som
yrkesman och byggnadsingenjör påstod att här måste man
gripa in och lägga om, så att de som hade arbete i
stån måste bo i stån och de som hade arbete utanför
bo utanför.
Hjärnornas krig mot kulsprutorna var avblåst nu.
Trots allt elände det åstadkommit så måste man
börja livet igen, bygga hus och sörja för
människorna, i nödfall genom omflyttning av dem.
I väntsalens halvdunkel såg han vid första
påseende inte mycket förändrad ut. Han hade samma
kläder på sig som den natt han bortfördes, och tunn
och fågelaktig hade han alltid varit. Så småningom
märkte jag ju att han hade förvandlats, men den
förvandlingen gav sig inte till känna genom kläder-
204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
