Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Polus hade den gamle kanslipresidenten Bengt Oxenstjerna, som varit
Karl XI:s förnämste rådgifvare inom utrikespolitiken, i kraft af sitt
ämbete en betydlig andel i de diplomatiska frågornas beredning.
Äfven Piper, som ständigt hade konungens öra, fick tillfälle att yttra
sig angående sådana saker, och i allmänhet förblef utrikespolitiken
ett ämne för åtskilliga meningsbrytningar inom rådet och i
konungens närmaste omgifning. Någon egentlig partistrid förekom dock
ej, ehuru de främmande ministrarne stundom inbillade sig, att fältet
var öppet för deras intriger. Karl XII lät icke förleda sig till
beslut, som rubbade Sveriges en gång intagna och af förhållandenas
makt föreskrifna ställning inom det europeiska statssystemet.
Framför allt inom det utrikespolitiska området, men äfven eljes,
undvek han, dels af misstroende, dels af blyghet, att yttra sig, när
det icke gällde bestämd handling. Det anlag till slutenhet, som
rotfästes genom tidigt tvång till själfbehärskning under svåra
omständigheter, öfvervann han aldrig. Han syntes alltid medveten därom,
att han icke, liksom fordom Gustaf Adolf, ägde gåfvan att rycka
andra med sig genom vädjanden till deras frivilliga medverkan och
öppna förklaringar af sina egna syften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
