Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppkomlingar utan själfständig och tryggad samhällsställning. Men
han hade en äldre halfbroder, Ivan, och flere halfsystrar, bland
hvilka tsarevna Sofia var den kraftfullaste och mest begåfvade.
Deras släktingar och vänner, som länge vant sig att åtnjuta maktens
förmåner, kunde icke finna sig i att så plötsligt undanträngas af
sina rivaler. De begagnade sig af det missnöje, som den nya
regeringens förhastade åtgärder framkallade hos »streltserna», ett slags
borgargarde, i mycket påminnande om janitscharerna i
Konstantinopel. Äfven sekteristerna, som fruktade nya utbrott af den
hierarkiska ofördragsamheten, sällade sig till de missbelåtne. Efter
några veckor reste sig streltserna och flertalet af Moskvas
befolkning. Månge af de styrande herrarne mördades i tumultet, och
Ivan utropades till medregent jämte Peter. Men i själfva verket
tillföll makten efter åtskilliga nya oroligheter tsarevna Sofia och
hennes älskare, furst Vasilij Vasilievitsch Golitsyn. Tsar Ivan var en
sjuklig och till förstånd och vilja klent utrustad yngling. Peter
förvisades med sin moder från palatset till en herrgård utanför
Moskva, hvarifrån han blott då och då hämtades till Kreml för att
jämte sin broder intaga sin plats på tronen vid högtidliga
ceremonier.
Vasilij Golitsyn var Rysslands mest bildade storman och
intresserade sig lifligt för europeiska vetenskaper och seder. Men just
därför ådrog han sig prästerskapets och menighetens misstankar, och
hans förhållande till tsarevna Sofia, som själf uppträdde offentligen
tvärt emot de ryska kvinnornas häfdvunna tillbakadragenhet, gjorde
skandalen så mycket värre. För att befästa sin maktställning ville
han tillkämpa sig lagrar och eröfringar genom deltagande i det stora
förbundet emot Turkiet. Sedan vänskapen med Polen blifvit
tryggad genom den »eviga freden» af år 1686, som definitivt
bekräftade det föregående vapenstilleståndets afträdelser, utrustades en
stor här af moskovitiska trupper och ukrainske kosacker för att
angripa tatarerna på Krim. Men anordningarna voro så illa beräknade,
att soldaterna massvis omkommo af svält på steppen och måste
återvända utan att ens ha mött fienden i strid. Skulden för detta
missöde tillmättes kosackhetmanen, icke minst på grund af de anklagelser,
som framställdes af hans sekreterare, Ivan Stepanovitsch Mazepa,
en äfventyrare af polsk adlig börd, som gjort sin lycka i Ukraina
genom hänsynslösa agitationer och ränker. Hetmanen afsattes och
skickades till Sibirien, och Mazepa valdes till hans efterträdare. Det
nya fälttåg, som Golitsyn och Mazepa företogo 1689, misslyckades
dock lika ömkligt. Tsarevna Sofia sökte öfverskyla förödmjukelsen
genom att mottaga sin gunstling i triumf vid hemkomsten. Men
bådas anseende var så djupt sjunket, att de utan större svårighet
kunde störtas genom en sammansvärjning af Peters vänner. De
lemnades i sticket först af de utländske officerarne, sedan af
streltserna, och Mazepa, som med sina kosacker hann fram till Moskva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
