Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samlingar, koncessionssökande kapitalister. Men den, som hade bästa
framgången hos honom, var en excentrisk lord, som erhöll monopol
för ett engelskt bolag på all handel med tobak, hvars bruk förut
varit strängt förbjudet i Ryssland af både kyrkan och den
världsliga makten.
I politiskt afseende uppnådde Peter egentligen ingenting. Han
och hans medföljande ambassadörer voro alla lika okunnige om den
verkliga ställningen inom Europas diplomati. Den ståtliga ryska
beskickningen, som för det mesta uppehöll sig i Holland, kom ej
ens i tillfälle att föra några allvarliga underhandlingar med
regeringarna och deras representanter, som snart öfvertygade sig om
dess betydelselöshet. Sjömakterna voro ingalunda, såsom Peter hade
påräknat, benägna att gifva honom något understöd för det turkiska
krigets förlängning. Den enda punkt i deras program, som
öfverensstämde med hans önskningar, var deras afvoghet mot ett franskt
inflytande i Polen. På grund däraf fick han försäkringar ej blott
af dem, utan äfven af Sverige och kurfursten af Brandenburg, att
Conti icke skulle få något medhåll mot August. Däremot är det
alldeles oriktigt, att han föreslagit och tillförsäkrat sig ett förbund
med Brandenburg emot Sverige, eller att han öfver hufvud under
sin resa följt en mot Sverige fientlig politik. Förhållandet mellan
Sverige och Ryssland var ännu långt ifrån ovänskapligt, och tsarens
ambassad mottogs i Riga, såsom han själf erkände, med stora
hedersbetygelser, ehuru där rådde kungssorg och dyr tid. Det är
visserligen sant, att Peter af skyltvakten hindrades från att alltför
noga beskåda fästningsverken, men hans missnöje med denna
behandling blidkades genom utbyte af tillfredställande förklaringar
emellan generalguvernören och ambassadchefen. Det finns ingen
anledning att antaga, att han åsyftat något obefogadt spioneri, som
han för öfrigt saknade nödig fackbildning att göra sig till godo.
Hans viktigaste förhandlingar fördes efter framkomsten till
Wien sommaren 1698. Han visade sig mycket angelägen om att ej
lemnas i sticket vid det förestående fredsslutet med Turkiet, och
han utverkade åtminstone så mycket, att kejsaren lofvade att
understödja hans yrkande på förvärfvet af Kertsch, så vida nämligen
ryssarne lyckades med vapenmakt eröfra denna fästning före freden.
Belåten med denna förhoppning, beredde sig Peter att resa till
Venedig, på hvars berömda galervarf han ämnade arbeta liksom i
Amsterdam. Men omedelbart före sin affärd från Wien fick han
ett bref, som redan var en månad gammalt, från regentskapet i
Moskva, som meddelade honom, att de vid littauiska gränsen
förlagda streltserna plötsligt hade gjort myteri och tågade mot
Moskva. Han blef mycket bestört öfver denna nyhet, som han
genast misstänkte vara ett förebud till ett statshvälfningsförsök af
tsarevna Sofias parti. Han slog därför tvärt om och färdades
genom natt och dag åt polska gränsen till. Han hade redan hunnit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
