Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Patkul hade tillbragt de närmaste åren efter sin flykt på
vidlyftiga resor i olika länder och sökt intressera inflytelserika personer
inom olika kretsar för sin egen sak och den lifländska adelns
klagomål emot Sveriges krona. Han författade utförliga betänkanden
angående dessa rättsfrågor, som han hänsköt till åtskillige tyske
professorers ompröfning. Tillika uppgjorde han storpolitiska
kombinationer för åvägabringande af en koalition emot Sverige i samband
med en resning i Lifland. Han fortfor att underhålla förbindelser
med sina vänner i hembygden, men det är föga troligt, att han där
verkligen lyckats bilda ett parti af större omfattning och betydelse
för ett så djärft företag. Det dröjde också länge, innan han genom
sina förespeglingar, som han till en början torde ha uppdukat vid
hofvet i Berlin, blef i stånd att vinna insteg hos statsmän i en högre
ställning. Först under loppet af år 1698 kom han i närmare
förbindelse med konung Augusts mest betrodde saxiske rådgifvare,
Flemming, som på allvar lyssnade till hans förslag, när det visade sig,
att de kunde förknippas med sträfvandena att befästa det saxiska
inflytandet inom polska republiken. General Carlowitz stod Fleming
mycket nära, och desse båda män jämte deras vänner torde redan
före mötet i Rawa ha begynt sina stämplingar, utan konungens
vetskap, att gifva inblandningen i de littauiska förvecklingarna en
riktning, som kunde utmynna i en öfverrumpling af Lifland, allra helst
i förbund med Ryssland, Danmark och möjligen andra makter.
När konung August mot slutet af år 1698 med en del af sin
saxiska här ankom till Littauen, fann han sina förre motståndare,
den mäktiga ätten Sapieha och de öfrige magnaterna, såsom
segervinnare i en nyligen utkämpad fejd med landskapets lågadel, som
redan under valagitationen hade skyndat att ställa sig på konungens
sida och sedan dess gång på gång anropat honom om hjälp. August
ansåg sig ej tillräckligt stark, innan han förvissat sig om tsarens
bistånd, för att med våld ingripa till sitt partis förmån. Men genom
den påtryckning, som han utöfvade med sina trupper på de af den
föregående kampen uttröttade och försvagade stormännen, förmådde
han dem att ingå på en ogynnsam förlikning, hvars varaktighet
skulle betryggas genom den saxiska härens inkvartering på deras
gods. Det var emellertid att förutse, att de icke skulle finna sig
längre i dessa anordningar, än till dess de hunnit förena sig med
sina vänner i det egentliga Polen emot konungens öfvergrepp.
Konungen måste då bereda sig på en stark opposition, så vida han ej
själf kunde bilda ett parti för att afleda de orolige polackarnes
uppmärksamhet åt något annat håll och tillika finna en förevändning för
de saxiska truppernas fortfarande vistelse inom republikens gränser.
Sådan var ställningen, då konung August (nyåret 1699) på
Flemmings rekommendation gaf Patkul audiens i Grodno. Ej blott
samtalsvis, utan äfven i utförliga skriftliga inlagor utvecklade Patkul
sina planer, som gingo ut på upprättandet af en lifländsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
