Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fingo någon rast, sköts svensk salut, som besvarades af Narvas
garnison.
Den 19 november (g. st.; 30 n. st.; 20 enligt då gällande svensk
kalender, hvarur årets skottdag blifvit borttagen) mellan kl. 10 och
11 förmiddagen stod den svenska hären på höjderna framför det
ryska lägret. Artilleriet framfördes i två afdelningar och öppnade
eld mot den norra (högra) sträckan af de ryska linjerna. Under
kanonaden, som besvarades från fiendens sida, rekognoscerades
ställningen omsorgsfullt af de svenske generalerna, äfven af konungen
personligen; till och med skansgrafvarnas djup uppmättes.
Ryssarne vågade icke lemna sina förskansningar, emedan de trodde,
att den här, som de sågo framför sig, endast utgjorde förtruppen
af en mångfaldigt större styrka. Hufvudsakligen enligt Rehnskölds
råd uppgjordes anfallsplanen, som sattes i verket vid tvåtiden.
Svenskarne framryckte på två flyglar, den högra under Vellingks
befäl, den venstra under Rehnskölds. Den senare flygeln bestod af
två anfallslinjer, den ena under Maidel, den andra under Stenbock,
som konungen åtföljde med sina drabanter i hopp att personligen
få sammandrabba med tsaren själf. Hela angreppet var riktadt
uteslutande mot den stora trehörningen på fiendens högra flygel.
Därigenom afskars möjligheten för den venstra flygeln att genom
sina trånga gator emellan de nästan parallela skanslinjerna hasta
kamraterna till undsättning.
I det samma som svenskarne ryckte fram, undanskymdes det
öppna fältet för ryssarne af ett starkt snöglopp, som blåste dem
rätt i ansiktet och hindrade dem att skjuta sina salvor ordentligt
från vallarna. När solen åter sken upp, hade de alldeles inpå sig
det svenska fotfolket, som öfverallt, ordnadt på tätt efter hvarandra
följande kolonner, gick i spetsen för de tre angripande afdelningarna,
framträngde öfver grafvarna på nedkastade risknippor, stormade
uppför vallarna och öppnade väg för rytteriet. Det fientliga
rytteriet under Sjeremetevs befäl flydde genast öfver broarna på båda
flyglarna. Inom en liten stund voro ryssarne fördrifne från den
yttre förskansningen och sammanpackade omkring högkvarteret, där
den största förvirring rådde. Handgemänget hade knappast hunnit
börja, innan vilda rop höjdes om »tyskarnes förräderi». Hertigen
af Croy, hvars adjutanter och betjänter nedhöggos af de vettskrämde
moskoviterna, räddade sig jämte Hallart och andre högre officerare
genom att rida öfver till svenskarne. Manskapet, hvars disciplin
med ens upplöstes, sökte följa rytteriets föredöme och fly öfver
floden på norra sidan. Flere tusen lyckades komma öfver, andre
nedskuffades i vattnet och omkommo, för återstoden afskars flykten
af svenskarnes yttersta stormkolonner. Under det allmänna
blodbadet blef det möjligt för tsarens gardesregementen, som jämte de
förnämste ryske befälhafvarne hopträngdes i ett hörn invid
flodstranden och den inre skanslinjen, att bereda sig skydd för några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
