Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
IV.
Karl XII hade god lust att fullfölja sin seger genom en
framryckning inom ryskt område. Men han afstod därifrån på sina
generalers inrådan. Sedan gammalt föreföll ett fälttåg i Ryssland,
enkannerligen om vintern, föga lockande för det svenska befälet och
manskapet. De trakter, som gränsade intill de svenska
Östersjöprovinserna, voro vida svagare befolkade och mindre uppodlade än
dessa. Det skulle därför vara svårt att skaffa underhåll åt en
tillräckligt stark invasionshär, i synnerhet som ryssarne hade för vana
att på förhand undanskaffa eller rent af förstöra alla förråder. Så
skedde äfven nu. Konungen utfärdade kungörelser på ryska, som
spriddes bland bönderna på andra sidan gränsen, för att lugna
deras farhågor för svenska plundringar och uppmuntra dem till
vinstbringande samfärdsel med Narva. De ryska myndigheterna
drogo dock försorg om att genom egna stränga rekvisitioner
förebygga alla frestelser att gå fienden till handa.
I eller omkring Narva, som blott var provianteradt för
garnisonens behof, kunde den svenska hären icke länge kvarstanna. Efter
en månads hvila och förberedelser ställdes marschen söderut åt
Dorpat till. Trupperna, som förstärktes med de förut vid
Wesenberg kvarlemnade regementena, förlades på landsbygden i tämligen
vidt skilda kvarter. Därigenom lättades till en viss grad deras
underhåll, ehuru det visade sig, att Lifland knappast i längden skulle
kunna uthärda de bördor, som voro förenade med ett rent
defensivkrig. Det var ej heller meningen att fortsätta därmed längre än
det var alldeles nödvändigt. Men för att gå anfallsvis till väga på
fullt allvar måste konungen afbida nya truppers ankomst från Sverige
på våren. Tills vidare gällde det att, så godt sig göra lät, afvärja
fientliga ströftåg icke blott från ryska sidan, utan ännu mer från
det saxiska lägret vid Kokenhusen. Till gengäld företogos äfven
flere expeditioner under Schlippenbach och andre befälhafvare till
trakterna omkring Pleskov. Själf tog Karl XII sin bostad på slottet
Lais, några mil norr om Dorpat. Han deltog ej personligen i de
krigiska äfventyren, men han färdades oupphörligt omkring till de
olika härafdelningarna och höll dem i god tukt med mönstringar
och exercis. Hans militära intresse och begåfning röjde sig ej
minst däri, att han utbildade vinterkvarteren, som vid denna tid
ofta nog försvagade truppernas krigsduglighet genom lättja och
oordning, till härdande öfningsskolor för både veteraner och
nyutskrifne rekryter. För sin egen del skydde han inga ansträngningar,
men dessemellan tillställde han i sitt högkvarter hvarjehanda glada
upptåg, hvarvid Stenbock vanligen var honom behjälplig och genom
sitt muntra lynne vann hans bevågenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:54:53 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hhkarl12om/0110.html
