Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var det omöjligt att omsätta i verkliga åtgärder. Warschaus
befästning var för sent påtänkt, och August måste för ögonblicket nöja
sig med att utfärda universaler om den frivilliga folkbeväpningen
till fäderneslandets försvar.
Konung Karl utfärdade emellertid, äfven han, sina universaler,
först vid gränsen till ridderskapet i det podlachiska vojevodskapet,
sedan från Ostrow (inom Mazoviens vojevodskap med
rikshufvudstaden) till hela polska republikens senat, ämbetsmän, adel och
inbyggare i allmänhet. Det visade sig, att från den enväldige
främmande härskarens kansli kunde republikens politiska tungomål ljuda
vida rikare och renare än från saxarens blinda verktyg. Det var
icke nu så mycket fråga om att häfda krigets rätt, ehuru
konungens befogenhet och fasta vilja att förfölja sin fiende, ehvar han
månde finna skydd, betonades lika otvetydigt som i svaret till
legationen. Men nu gällde det fast mer att ådagalägga, hurusom han
icke ryckte in i Polen för att allenast fullfölja sina egna intressen,
utan såsom republikens befriare och tillika vidt skild från alla
anspråk på inblandning i dess inre angelägenheter. Augusts beteende
ej blott mot Sverige, utan äfven mot Polen och polska folkets frihet
utmålades i de svartaste färger. Det erinrades, huruledes han
»tillvällat sig Polens krona i följd af ständernas splittring genom att i
riket indraga främmande trupper, med hvilkas tillhjälp han
undertryckt ett fritt folks omröstning och sålunda kränkt den frihetens
grundrättighet, som består i hvarje adelsmans kraf att få höja sin
protesterande stämma». Lifland hade han blott velat eröfra för att
där upprätta sitt enväldes borg och fjättra republiken i bojor
emellan detta utanverk och Saxen på andra sidan. Konung Karl
uppträdde på helt annat sätt och i helt annat syfte. Hans förfäders
blod hade ingjutits i Jagellonernas ätt och ledts fram till det polska
rikets spira, hvadan republikens rättigheter till största delen
härflutit. Han själf ville skydda dessa rättigheter af alla sina krafter,
hvarpå han redan gifvit ett prof genom att afvisa grefvinnan
Königsmark och Vitzthum med deras hemliga anbud om vinst på
republikens bekostnad. Han hade ej kommit för att tillfoga
republiken och dess adel någon skada, kränka dess lag och friheter,
tillskansa sig riket eller någon del däraf eller ens föreslå någon annan
person till konungavalet, utan för att republiken själf måtte befria sig
från ett edsbrytande öfvervälde, med fri och endräktig omröstning
välja till konung hvem hon själf ville, alldeles efter sitt eget behag,
häfda sina nu kränkta lagar och sedvänjor angående det fria
konungavalet och öfriga rättigheter, återhemta den landsflyktiga
rättvisan och återställa dess forna utöfning ibland medborgarne, icke
med mord och våld, utan med lagliga domar. Så snart konungen
fullbordat sitt eget värf, ämnade han utan dröjsmål eller
kostnadskraf föra sin här ur republikens land eller, om så behagades, efter
ingånget fördrag till det håll, där båda rikena kunna vinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
