Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig till att genom egna skrifvelser uppfordra vojevodskapen att hvart
för sig biträda Sandomirkonfederationen.
Han fann för godt att med vapenmakt understödja sina
universaler i Storpolen, där hans få anhängare förgäfves sökt åstadkomma
en särskild konfederation emot Rafael och Stanislaw Leszczynski.
Han delade sin här i tre kårer. Den ena förlade han vid Pultusk
(norr om Warschau vid Narew) under Steinaus befäl för att
upprätthålla förbindelsen med littauerna och tsaren. Den andra
skickade han till Preussen, där han förmådde den väl befästa staden Thorn
att öppna sina portar för hans soldater; själf begaf han sig efteråt dit
för att utlysa ett nytt möte angående konfederationssaken och på
närmare håll kunna sköta sina underhandlingar med hofven i Berlin
och Köpenhamn. Den tredje och starkaste härafdelningen lät han
inrycka i de trotsande storpolska landskapen, besätta och utplundra
magnaternas, i synnerhet Leszczynskis och till och med kardinalens,
gods och tvinga lågadeln att ansluta sig till konfederationen.
Saxarnes öfvermod uträttade likväl ingenting annat än att underblåsa de
småfejder, som redan pågingo i dessa trakter. Rafael Leszczynski
flydde öfver brandenburgskt område, men största delen af adeln
samlades till en generallandtdag efter storpolsk sed och förkastade
formligen i sin förbittring de i Sandomir vidtagna besluten utan att
likväl ännu kunna förena sig om ett bestämdt uppträdande för
egen del.
Medan sålunda August spred förvirring inom största delen af
sitt rike, stannade Karl XII tills vidare med krigets rätt i
sydvestra Lillpolen. Hufvudstyrkan af hans här var länge förlagd i
och omkring Krakau. Till straff för det motstånd han rönt
beröfvades slottet sina kanoner och måste staden erlägga en dryg
brandskatt, hvars tyngsta börda dock här drabbade de rika klostren. För
öfrigt behandlades borgerskapet mildt, och dess sinnesstämning
lugnades snart; af frivillige däribland, jämte unge adelsmän,
uppsattes till och med en skara lätte ryttare (»valacker»), som lämpade
sig väl för att afvärja plötsliga öfverfall af motsvarande fientligt
manskap. Det var vid en öfning med dem, som konungen genom
ett fall från hästen drabbades af ett svårt benbrott och andra
kroppsskador. Olyckan väckte stor uppståndelse i lägret och
öfverdrefs af ryktet bland både vänner och fiender, som talade om hans
snart förestående eller redan timade död. Hans sunda konstitution
öfvervann likväl inom kort alla faror, ehuru han för tidigt åter
ansträngde sig med ridt och förblef låghalt, så länge han lefde. Denna
tilldragelse vållade intet öfverflödigt dröjsmål i de militära
operationerna, som bestämdes af hänsyn till truppernas nödvändiga hvila
och proviantering. Kommissariatet ordnades med större omsorg
under Stenbocks ledning. Till en början utsändes ströfkårer, som
planmässigt indrefvo den af adeln utfästa tillförseln från trakterna
söder om Krakau ända upp i bergen vid ungerska gränsen. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
