Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
representerande den i Sandomir aftalade rikskommissionen. Ehuru
Sandomirkonfederationen likaledes hade beslutit, att just denna
kommission af senatorer och adelsmän, om en sådan komme till stånd,
skulle sysselsätta sig med de egentliga fredsunderhandlingarna,
genomdref August i Thorn, att underhandlingarna redan nu
förklarades afbrutna, därför att Karl XII vägrat att mottaga Morsztyns
endast förberedande beskickning. Följaktligen uppfordrades vidare
hela rikets adel att väpna sig till fäderneslandets försvar och att
på sina landtdagar bevilja medel för kriget. Konungen
bemyndigades att, jämte ett mindre utskott, afsluta förbundstraktater med
främmande makter.
Genom denna skenbara inskränkning i sin beslutanderätt hade
August lyckats åsamka republiken ett visst ansvar för sin
diplomati. Men själfva förhandlingarna skötte han alldeles på egen hand
och i största hemlighet så väl efter som före mötet i Thorn. Han
uppmanade tsaren till energiskt bistånd i Polen mot löfte att till
honom afträda en del af östra Littauen. Lika enträget sökte han
förmå Danmark att åter angripa Sverige och gjorde sitt bästa att
utmåla de ofantliga stridskrafter, som de allierade skulle kunna
sammandraga till Karl XII:s öfverväldigande i Polen. Men Fredrik
IV hade nu lärt sig större försiktighet, och ehuru han fortfarande
brann af begär att hämnas sitt nederlag, tordes han icke förplikta
sig till fientligheternas öppnande, innan han förvissat sig om en
kraftigare rysk diversion och Preussens afgjorda deltagande i den
föreslagna »konserten». Konungen af Preussen däremot föredrog,
oaktadt alla saxiska och danska påtryckningar, att afvakta
krigslyckans vidare växlingar, innan han bestämde sig för den ena eller
den andra parten. Ingen kunde veta, åt hvilket håll Karl XII,
som ännu icke hade mött sin öfverman på slagfältet, månde vända
sina vapen.
Emellertid var ställningen sådan, att ju mer han aflägsnade
sig åt öster, dess lättare kunde en kombination bildas till angrepp
mot Sveriges provinser vid Sundet och den södra Östersjökusten.
Faran syntes helt naturligt störst för regeringen hemma i Sverige,
som icke längtade efter någonting högre än ett fredsslut i Polen.
Med Danmark fördes under hösten ömtåliga förhandlingar, som när
som helst kunde taga en olycksdiger vändning. Konung Fredrik
fruktade, att de gottorpska besittningarna efter hertigens frånfälle
skulle helt och hållet komma under svensk förvaltning, om hans
enka Hedvig Sofia finge öfvertaga förmynderskapet för sin späde
son. Från dansk sida påyrkades därför, att regeringen i
hertigdömet skulle uppdragas åt den närmaste manlige arfvingen,
hertigens broder Kristian August (stamfader till den linje, som sedan
förvärfvade Sveriges krona). Äfven han låg visserligen för sin egen
del i tvist med konungen af Danmark, som till förmån för sin
broder ville beröfva honom rätten att tillträda det biskopliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
