Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Karl XII lät, oaktadt Piper och Hermelin delade detta
åskådningssätt och bäfvade för faran af en konflikt äfven med de
allierade, icke det minsta rubba sig från sin krigsplan. Han befallde
Piper att svara kardinalen, att hans framställning icke kunde
godkännas såsom ett fredsförslag å republikens vägnar, emedan däri
ingenting förmäldes om något republikens beslut att garantera Sverige
mot Augusts krigslystnad på något annat sätt än konung Karl själf
förordat. Så snart ett sådant beslut komme konungen till handa,
vore han dock villig att enligt sitt gifna löfte utnämna kommissarier
till ytterligare förhandlingar. Till dess måste han fortsätta sitt
fälttåg och varnade än en gång polackarne mot hvarje försök att med
vapenmakt försvara August.
Detta svar bragte kardinalen och hans omgifning i stor
förlägenhet. Det var omöjligt att förtyda det till ett afslag på något
allvarligt menadt fredsanbud och att begagna det såsom en lämplig
förevändning att öppet öfvergå till Augusts sida, innan riksdagen
sammanträdde och, såsom man kunde vänta, rent ut förklarade sig
för August och för krigets fortsättning äfven i republikens namn.
Primas äfventyrade att genom sin tvetydiga statskonst alldeles
isoleras emellan de båda härskarnes okufliga viljor, som drogo till sig
hvar sin hälft af det splittrade adelsfolket. Af Karl tyckte han sig
knappast ha någonting mer att hoppas, och det återstod honom blott
att i tid inlägga sådana förtjänster om Augusts sak, att dennes
hämndlystnad i någon mån kunde blidkas. I sin nöd tillgrep han då
nästan förtviflade påfund.
Allt under det att han fortsatte sin förtrogna brefväxling med
Piper och förespeglade tvistens biläggning, om blott konung Karl
bekvämde sig till underhandlingar före riksdagens början, sökte han
draga öfver till Augusts parti själfve Benedikt Sapieha, som befann
sig i det svenska högkvarteret och med skäl kunde frukta, att den
blifvande riksdagen under hans fienders inflytelser skulle
våldsammare än någonsin angripa hans ätts intressen. För detta ändamål
lät Radziejowski försåtligt den littauiske magnaten förstå, att Karl
XII genom sitt öfverfall på Pultusk hade kränkt ett formligt
stillestånd, som kejsaren bemedlat emellan de båda konungarne. Däraf
skulle då följa, att detta Karls beteende måste ådraga honom
kejsarens och hans bundsförvanters förbittring och inleda honom i
sådana svårigheter, att han knappast längre blefve i stånd att
beskydda sina anhängare i Polen. Sapieha hade dock nog besinning
att genom Piper yppa detta meddelande för konungen, som genast
ålade sin minister att i ett nytt öppet bref till kardinalen klargöra
saken. Äfven nu skonades kardinalens person. Beskyllningen
härleddes från August, som därigenom ville svekfullt afskudda sig
ansvaret för blodsutgjutelsen. Det vädjades till den kejserlige ministern
i Warschau, som bäst kunde upplysa om, att intet dylikt stillestånd
blifvit ingånget. Att August själf icke trodde därpå, bevisades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
