Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
års krig. Genom detta val skulle alltså republikens fred och lugn
dess snarare återställas.
Stämningen vid riksdagen var på förhand så godt som gifven
för August och hans planer, men vanan att först lemna fritt aflopp
åt partiförbittringen, innan de allmänna ärendena togos under
ompröfning, förvirrade öfverläggningarna och höll på att förderfva
alltsammans för den saxiska politiken.
Äfven från Storpolen infunno sig ombud, valda å en allmän
landtdag under ledning af vojevoden af Posen, Stanislaw Leszczynski.
Mot deras val hade ett enmansveto blifvit inlagdt på anstiftan af det mot
Leszczynski fientliga partiet i denna landsände under Adam Smigielski,
starost af Gnesen. Ingen visste ännu rätt, huru dessa ombud skulle
komma att bete sig vid riksdagen, huruvida de ägde tillräcklig
beslutsamhet att, när det gällde, trotsa dess öfverväldigande flertal. Men
i stället för att afvakta deras opposition i sak beslöt man i
stormande ifver att genast utvisa dem såsom saknande giltiga
fullmakter. Man begagnade sig alltså af en sådan formell brist, som nästan
alltid var för handen, men efter omständigheterna kunde förbises
eller åberopas. Därmed var visserligen faran af deras gensagor
undanröjd, men tillika hade det rådande partiet själft beröfvat
riksdagen dess befogenhet att tala och handla å hela republikens vägnar,
retat motståndarne öfverallt i Storpolen och skänkt dem en
förevändning till efterföljande samlade protester.
Det första kraftprofvet var utfördt, och upphetsningen steg allt
högre och högre, tills konungen och hans förtrogne ej längre
kunde bevara ledningen i sina händer. Littauerna begingo den ena
förlöpningen efter den andra i sina ursinniga angrepp mot bröderna
Sapieha och deras vänner, och ombuden från Lillpolen ville ej stanna
efter i sina klagomål, som äfven riktades emot de saxiska truppernas
öfvervåld ute på landsbygden. Konungen af Preussen anklagades
samfäldt för att ha svikit sina plikter mot republiken, och ingen
hänsyn togs till det ömtåliga diplomatiska läget, som manade att
icke i patriotisk nitälskan bortstöta möjlige bundsförvanter. Det
lyckades dock Augusts vänner att vända den värsta vreden mot
kardinal-primas, men äfven härutinnan öfverskredos alla klokhetens
gränser. Han kallades öppet riksförrädare, och det talades till och
med om hans afsättning, som ej var mindre stridande mot den
polska lojalitetens traditioner än den ifrågasatta kungliga
detronisationen. August ville visserligen förödmjuka sin medtäflare om
republikens högsta ledning och skrämma honom från att besöka riksdagen,
men han hade själf nog insikt i sina intressens kraf att ej drifva tvisten
till en ohjälplig brytning, som måste bringa honom i konflikt äfven
med den katolska kyrkan och dess inflytande inom och utom Polen.
Kardinalen hade räknat på konungens tacksamhet för den sista
tidens politiska tjänster och därför ämnat utan fruktan för sina
fiender inställa sig vid riksdagen, där han hoppades spela en afgörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
