Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
August försummade ingalunda att å sin sida söka tillgodogöra
sig denna maktställning. Midt under fredsförhandlingarna med
Sverige, och ehuru han nödgats draga sina trupper från polska
Preussen, ställde han de mest närgående uppfordringar till Danzigs
borgerskap. Han begärde icke blott dryga penningekontributioner,
utan yrkade äfven, att staden skulle formligen för sin del, således
före republikens afgörande beslut, förklara Sverige krig, lägga
beslag på alla ankommande svenska fartyg, skicka undsättning till
Thorn och till sin egen säkerhet upptaga en preussisk garnison.
Med detta lockbete hoppades han tillika draga konungen af Preussen
afgjordt öfver på sin sida, hvarjämte han äfven underhandlade med
Danmark om Danzigs ockupation genom en flottexpedition från
Köpenhamn. Så mycket angelägnare var det då för Stenbock att förmå
borgerskapet till ett snart och oförbehållsamt val emellan de
stridande parterna. Han fordrade å konung Karls vägnar, att staden
skulle till honom utbetala den årliga skatt, som eljest erlades till
polska kronan, uppgöra ett gammalt svenskt penningekraf, som
daterade sig ända från Karl Knutssons dagar, utlemna nödigt artilleri
till Thorns belägring, öppna fri väg åt de svenska trupperna och
upptaga svensk garnison, väl icke i själfva Danzig, men i den
viktiga fästningen Weichselmynde. Det var hårda villkor, men i alla
fall mindre äfventyrliga än saxarens.
Emellan dessa stränga yrkanden från ömse sidor befunno sig
stadsmyndigheterna i stort bryderi. Liksom den polska adeln hade
de invaggat sig i förhoppningar att kunna bevara sin neutralitet.
De hade dock för stor affärsvana för att på vinst och förlust spjärna
emot det oundvikliga. De böjde sig ändtligen för Stenbocks
beslutsamhet, när han utan vidare krus lät de trupper, som under tiden
anlände från Sverige, landstiga vid det närbelägna klostret Oliva.
För öfrigt fingo Danzigs köpmän riklig ersättning för de aftvungna
kontributionerna genom sina betalta leveranser till den svenska
belägringshären utanför Thorn. De ledo intet intrång i sina friheter
och hade därför intet skäl att åstunda någon annan makts skydd,
som lätt nog kunde förvandlas till ett betungande öfverherrskap.
Preussen kunde icke ingripa på detta håll, enär dess trupper
befunno sig långt borta i fält mot fransmännen, och dessutom föreföll
det klokare att söka en uppgörelse med den starkare i stället för
att vedervåga egna uppoffringar till den svagares hjälp. Danska
regeringen hade icke kommit sig för att i tid och på eget bevåg
afsända en eskader till Danzig, utan inskränkte sig till att i sin
bestörtning rådgöra med de främmande sändebuden om det lämpligaste
sättet att förebygga det nya svenska öfvergreppet. Sjömakterna
hade dock kallt afvisat alla förslag i detta syfte och i stället anfört
klagomål öfver Danmarks bristfälliga rustningar enligt
förbundsfördraget mot Frankrike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
