- Project Runeberg -  Karl XII. Omstörtningen i Östeuropa 1697-1703 /
201

(1902) [MARC] Author: Harald Hjärne - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sveriges vänner och icke erkändes af samtliga ständer. Första
villkoret för tvistens biläggning vore därför, att dessa beslut
upphäfdes och republikens inre lugn och endräkt återställdes, innan det
kunde blifva tal om en verklig garanti för freden å dess vägnar.

Denna fordran öfverensstämde så mycket bättre med sakernas
verkliga läge, som August just vid denna tid genom sitt uppträdande
mot Sapiehapartiet hade gifvit ett nytt prof på sitt sätt att iakttaga
de förpliktelser han åtagit sig. Oaktadt riksdagsbeslutet i Lublin
förunnat bröderna Sapieha ett visst rådrum, innan deras gods och
ämbeten skulle anses förverkade, hade han kort efteråt i hemlighet
utfärdat fullmakt för Wisniowiecki såsom littauisk storfältherre i
stället för Kasimir Sapieha. Denna åtgärd kom likväl snart i dagen
genom Wisniowieckis egen obetänksamma fåfänga och väckte ond
blod äfven hos Augusts littauiske anhängare, som icke unnade den
öfvermodige unge magnaten alltför stor framgång. Särskildt Oginski
kände sig besviken, emedan han på grund af sina förtjänster om
konungens sak hyst förhoppningar för egen räkning på det höga
och inbringande ämbetet. Augusts ställning till de skiftande
partierna blef sålunda allt ömtåligare. Till och med de, som i likhet
med honom ej ville bilägga osämjan med Sverige, hade egentligen
ingenting emot, att hans obestridliga opålitlighet kunde åberopas
såsom skäl för afböjandet af republikens fredsvillkor. Dess mer
beroende måste han blifva af sina hjälpare, hvilka han själf, enligt
hvad de väl visste, alltid velat begagna blott och bart såsom verktyg
för sina egna planer.

Än mindre hade det lyckats honom att genom sina senaste
diplomatiska schackdrag inveckla Sverige i tvist med de allierade
makterna. Deras sändebud vid hans hof hade gjort honom till viljes
med att inom vissa gränser understödja de polska framställningarna
till Karl XII. Därmed hade de dock ej iklädt sig något ansvar
å sina regeringars vägnar, utan blott beröfvat honom hvarje
förevändning att äfven på dem kasta skulden för krigets förlängning.
I själfva verket innebar Karl XII:s afvisande svar ingen
öfverraskande motgång för sjömakterna, som vid denna tid upphört att
räkna på ytterligare hjälptrupper från vare sig svenskt eller saxiskt
håll för det pågående kriget mot Frankrike. Dessutom hade vårens
och sommarens fälttåg företett sådana egendomliga växlingar och
förknippats med sådana nya politiska svårigheter, att det nu nästan
kunde synas önskvärdt, om August fortfarande sysselsattes i Polen
af Karl XII, hvars uppriktiga föresats att åtminstone icke gå
Frankrikes ärenden hunnit vinna full tilltro.

*     *
*



Medan Marlborough förgäfves sökte förmå de nederländske
fältherrarne och statsmännen till en energisk krigföring på den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:54:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhkarl12om/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free