Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väntade anklagelser kunna åberopa ett annat polskt partis medgifvande
i republikens namn. Dessutom ansågs ett formligt fördrag emellan
republiken och tsaren, huru det än månde ha tillkommit och huru
liten praktisk betydelse det än månde äga, kunna vara af diplomatiskt
gagn vid förhandlingarna med främmande makter, i synnerhet med
Danmark och Preussen. Ty därigenom fick Augusts krigspolitik ett
skenbart understöd äfven inom Polen, där förut alla officiella
uttalanden endast häfdat den obetingade neutraliteten och freden.
För att uppnå detta syfte gick August raskt och slugt till väga.
Sedan kanslern och kronskattmästaren rest sina färde, utlyste han
plötsligt ett nytt rådsmöte till Jaworow nära Lemberg. Han
hoppades att där genomdrifva sin vilja med tillhjälp af sina säkraste
anhängare, i synnerhet de littauiske herrarne, som ledsagade honom
på resan ned till Rödryssland. Däri bedrog han sig dock och måste
därför välja en annan, från konstitutionell synpunkt tvifvelaktigare
utväg. De båda polske fältherrarne, Lubomirski och Sieniawski, ville
icke veta af ett fördrag, som kunde leda därtill, att rikets provinser
besattes af ryska trupper till förfång för deras egna. Stormiga
uppträden afbröto öfverläggningarna, och intet rådsbeslut kunde komma
till stånd. Då ställde sig konungen på en ny rättsståndpunkt och
häfdade sin egen myndighet att utan senatens samtycke helt enkelt
verkställa riksdagens uppdrag angående en beskicknings affärdande
till tsaren. Han kunde lita på underkanslerns biträde i stället för
den frånvarande kanslern, och intet hinder mötte sålunda för
beslutets omedelbara expedition. Men fältherrarne jämte några andre
senatorer protesterade högtidligen emot hans själfrådighet, lemnade
mötet (i slutet af nov.) och utfärdade universaler till vojevodskapen.
Deras formliga öfvergång till den mot konungen fientliga
konfederationen tycktes blott vara en tidsfråga.
Emellertid utarbetade August och hans parti i samråd med
Patkul den instruktion, som skulle lända legaten till tsaren, vojevoden
Dzialynski, till efterrättelse. De polske herrarne lade stor vikt därpå,
att tsaren skulle förbinda sig att till republiken återställa alla orter,
som han kunde intaga icke blott i Lifland, utan äfven i Estland.
Äfven i den blifvande traktaten med republiken skulle tsaren förplikta
sig till att lemna hjälptrupper och subsidier. Men Patkul drog
försorg därom, att dessa villkor formulerades så, att de kunde tolkas
såsom uppfyllda i och med prestationerna till konung August, och
att äfven republiken förpliktade sig till uppställande af en talrik
här, — en förpliktelse, som tydligen var omöjlig att uppfylla, och
som därför endast kunde tjäna till förevändning för tsaren att själf
i händelse af behof undandraga sig att hålla hvad han lofvat.
Hufvudsaken var, att tsaren i kraft af fördraget finge rätt att med
väpnad makt ingripa i republikens angelägenheter såsom dess vän, på
samma sätt som konungen af Sverige hade gjort på egen hand och
framdeles kunde göra i kraft af en öfverenskommelse med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
