Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kinas störste kejsare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skriftlärde statsmännen funno sådana
utnämningar skadliga för bevarandet af folkets lugn
och trohet, emedan ämbetsmän i dylika
sysslor borde vara »milde, upplyste, uppriktige,
oegennyttige och fulle af nit för kejsarens tjänst
och folkets väl»; sådana egenskaper kunde man
ju icke gärna vänta af militärer och hofmän.
Kejsaren inskränkte sig till en klok
kompromiss. Han förklarade, att han fortfarande
ämnade personligen nämna hvem han ville till de
högre posterna; blott de mindre distrikten skulle
förbehållas åt civile ämbetsmän »från femte
rangklassen uppåt», som han likväl ville i hvarje
fall själf pröfva för att öfvertyga sig om deras
duglighet. Det gällde här en rent praktisk
undersökning, grundad på statsmannens
människokännedom, icke det bekanta kinesiska
examensväsendet, som vid denna tid ännu ej
hade uppnått sin formalistiska utbildning.
För studiernas förkofran hyste han likväl det
största intresse och nit, liksom han själf
enligt kinesisk måttstock var en man af mycket
hög bildning. En af de skriftlärde hade i ett
underdånigt betänkande uttalat de högsta
loford om kejsaren; då »tog han sin pensel», som
han trots någon var beredd att bruka, när
helst det kräfdes, och svarade: »Hvad du
säger om mig är öfverdrifvet. Jag tager mig väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
