- Project Runeberg -  Den kyrkliga konsten under Sveriges medeltid. En kortfattad öfversikt /
159

(1907) [MARC] Author: Hans Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

latin cingulum, på svenska lindr). Ofver axlarna lades en s. k. stola.
ett bredt band, vidgadt mot båda ändarna, som hängde långt ned mot
fotterna, ntanför alban. Öfver detta bar diakonen en dahnatika, en
vid rock, som gick ned mot knäna, med vida ärmar — en sadan
förvaras i Linköping fig. 271 —, subdiakonen hade i stället en tunicdla,
som var snäfvare, prästen en mässhake, rätteligen mässhakei, på latin
casula (fig. 272). Ofver nedre delen af vänstra armen lades handlinrt
(på latin manipula), en smal linneremsa, med hvilken prästen kunde
under gudstjänsten torka ögon och näsa. Ytterst bars korkåpan (på
latin pluvialé), stor och vid, förfärdigad af siden, sammet eller brokad
samt med en bred broderad bård längs hela framkanten och baktill <*n
broderad krage (fig. 273).

Till biskopens dräkt hörde utsirade skor,
strumpor, biskopshatt, (mitra, in fula), handskar,
ring och biskopsstaf.

Ärkebiskopen bar öfver axlarna ett
kors-tecknadt band, kalladt pallium (fig. 274).

Under 1100-talet började man inom den
romerska kyrkan utfärda bestämmelser rörande de
färger, som borde användas för mässkläderna, olika
vid olika tillfällen eller under olika tider af året.

De liturgiska färgerna voro hvitt, rödt, grönt,
violett, svart och gult. En större kyrka måste
därför hafva en rik uppsättning af mässkläder.

Här fanns ett vidsträckt fält för den kyrkliga
fromheten att visa sig. De tyg, som användes,
voro ofta mycket dyrbara, lysande i bjärta färger. Broderierna voro
ofta synnerligen fina. Så nödvändiga ansåg man dessa broderier vara,
att i smärre och fattigare kyrkor skaffade man sig grofva, illa utförda
broderier i stället för att afstå från hvad man icke hade råd att anskaffa.

Ännu finnas i våra kyrkor mässhakar och korkåpor eller delar
af sådana, hvilka trotsat den fukt, som i så riklig mängd förekommer i
sakristiorna. Äfven den minsta del af sådana mässkläder bör noga
tagas till vara, ty det är möjligt, att äfven den minsta trasa är af
betydenhet.

Monstranser.

o

Ar 1264 föreskref påfven, att till åminnelse af brödets förvandling
i nattvarden en särskild Kristi lekamens fest skulle firas torsdagen
efter trefaldighetssöndag. Den större uppmärksamhet, som i
sammanhang därmed ägnades nattvardsbrödet (hostian eller oblaten), gaf
anledning till seden att under mässan uppvisa hostian för folket, och
man behöfde därför ett särskildt medel. Så tillkom den s. k. monstransen
(af latinska ordet monstrare, visa). Denna gjordes i regeln mycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:55:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhkykonst/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free