Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatidens slut. 1350—1389 - Penningställningen och förhållandet till utlandet 1351—1356 - Hertig Bengt Algotsson och reduktionen 1353—1356
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magni ofärd gifven, ty ifrån den tiden fans det i Sverige tvenne konungar,
hvilka båda voro angelägna att förvärfva sig främmande bundsförvandter. Det
var då icke så mycket egen öfvertygelse som omständigheternas fogande, som
bestämde politiken och dref, utan möjlighet att värja sig, fram mot kommande
oden, så mycket mera som af de mäktige i landet det var allenast få som
byllade sig till konung Magnus.
De stores missnöje och sonen Eriks uppror hafva i alla tider blifvit satta
i sammanhang med hertig Bengt Algotssons korta stormaktstid. Ty värr finna
vi i tidens handlingar allt för litet, som gifver oss upplysning om herr Bengts
verkliga ställning. Vi fa nöja oss med den vanskliga uppgiften att i några
enstaka tilldragelser söka antydningar som fylla denna känbara lucka i vårt
vetande.
Hertig Bengt Algotsson och reduktionen 1353—1356.
Ett par kronologier gifva den kortfattade underrättelsen, att år 1353
(den ena tillägger: vid kyndelsmässotid, d. v. s. kring den 2 februari)
upphöjdes af konung Magnus herr Bengt Algotsson till hertig af Österlanden
(Finland) och Halland. Att utnämningen var maktpåliggande och herr Bengt
en man af betydenhet kunna vi sluta allenast af det bittra hat för hvilket
han blef föremål och slutligen ett offer.
Den förut omtalade rimkrönikan från midten af 1400-talet som skildrar
konung Magni regering och ända till senaste dagar bestämt våra flesta
häfda-forskares uppfattning af tidens händelser låter påskina, att herr Bengt vunnit
sin konungs huldhet genom att göra sig delaktig i laster, hvilka äro för
nesliga att här ens nämnas. Det är naturligt, att vi efter fem århundradens
förlopp icke kunna pröfva beskyllningen för en last, hvilken väl aldrig utöfvades
i vitnens närvaro och som omtalas i skrifter, hvilka tydligen tillkommit i
afsigt att förklena konung Magni minne och i hvilka förekomma det ena
misstaget efter det andra, i de allra vigtigaste saker, om hvilka man helt lätt
kunde vinna tillförlitlig kunskap. Afven i våra dagar, då vi hafva tidningar
och då man med lätthet far underrättelser äfven ifrån landets aflägsnaste
delar, kunna rykten uppkomma och vinna spridning, ehuru de hafva ingen
eller allenast ringa grund. Hur mycket mera skulle icke i en tid, då man icke
hade en aning om tidningar och då till och med breiskrifning var sällsynt, då
man derför var nästan uteslutande hänvisad till muntliga nyheter, ett rykte,
som sattes ut, snart få spridning, under utbredningen växa och, hvad mer är,
blifva trodt, det måtte vara sant eller falskt, rimligt eller orimligt. Så mycket
är visst, att vi ega ej rätt att fästa mera tillit till skandalhistorierna om
Bengt Algotsson än till andra skandalhistorier som komma från osäkert håll,
och osäkra kunna vi för visso kalla de sagesmän, som till vår tid bragt dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
