Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatidens slut. 1350—1389 - Stormännen och Erik Magnusson resa sig mot konung Magnus 1356-1359 - Konung Valdemars eröfringar 1360—1363
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till, huru han skulle kunna återknyta förbindelsen med svågern. Det under
nödens tid uppkomna vänskapliga förhållandet med konung Valdemar var
brutet, men huru det än framdeles skulle komma att gå dermed, huru än
stats-klokheten kunde bestämma eller ränkerna verka, vare sig man vid det svenska
eller danska hofvet kände benägenhet eller
ovilja for en förening mellan konung Håkan
och fröken Margareta, den mellan dem
ingångna förlofningen var, enligt den romerska
kyrkans stadganden, bindande för lifvet, vare
sig den fullbordades med vigsel eller ej. Detta
förhållande kunde icke undgå att utöfva
inflytande på den följande tidens händelser.
Konung Eriks regering har helt
naturligt icke lemnat djupa spår efter sig i
historien: hans styrelsetid var kort och uppfyld af
strider. Många bref utfärdade af honom hafva
visserligen blifvit bevarade, men de äro till en
stor del skyddsbref för kyrkliga stiftelser. De
säga 068 blott hvad vi redan veta, att tiden var 28. Planritning af hufvudvåningen i
Hel-full af oro, hvadan man behöfde upprepade för- singborgs karna.
säkringar om trygghet till person och egendom. I öfrigt utöfvade Erik under
färder genom landet den konungen tillkommande domsrätten. Som tillägg till
edsöresbalken i konung Magnus Erikssons stadslag förekommer ett stadgande,
som år 1357 gafs af »den ärlige konung Erik» och rikets råd om straff för
uppror mot städernas styrelser. Då det är helt visst, att flere vigtiga
handlingar gått förlorade, får man aldrig förgäta vådan af att ur de bevarade
draga säkra slutsatser, och man känner då djupt bristen af samtida fortgående
skildringar af händelser och personer.
Öster.
Konung Valdemars eröfringar 1360—1363.
Så fort konung Magnus erhållit underrättelse om sonens död, lät han
hela riket, i synnerhet de den 25 juli 1359 i Telge samlade råden, veta, att han
nu återtoge så väl de landskap, som han åt sonen Öfverlåtit, som de hvilka
denne hade tillegnat sig. Konung Eriks forna anhängare sände då till honom
en beskickning bestående af biskop Nils i Linköping, jarl Erengisle och herr
Trötte Petersson, hvilken sistnämde var en af konung Magni vänner, med
begäran, att han ville till någon ort i mellersta Sverige sammankalla en
herredag. Konungen utfärdade i stället kallelse till en riksdag i Kalmar, hvarest
skulle infinna sig den 13 nästkommande oktober råden, fyra män af hvaije
lagsaga, valda ombud för hvar köpstad, två kaniker (jemte biskopen) från
hvar domkyska, och i öfrigt en hvar, som för rikets eller eget bästa ville
komma. Detta är den första riksdagskallelse som vår historia känner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
