Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatidens slut. 1350—1389 - Stormännens stämplingar 1360—1363
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrifveise af konung Håkan från år 1370 veta vi, att de svenska ombuden,
biskop Nils i Linköping, herr Erengisle Sunesson, grefve af Orknöarna, herr Nils
Turesson, drotsete i Sverige, herr Bengt Filipsson, herr Karl Ulfeson, herr Jon
Hjärne, herr Peter Bonde, riddare, samt väpname Bo Jonsson, Anund
Hem-mingsson, Arvid Göstafsson (sparre) och Torkel Erengislesson — som vitne
namnes dessutom herr Herman van Yitzen — hade medfört sina
kreditiv-bref, en forteckning på de yttersta eftergifter som de finge göra, hvarvid det
var dem uttryckligen förbjudet att afstå något slott och län, samt
pergament-blauketter med konungarnes sigill, på hvilka de afslutna traktaterna skulle
skrifvas. De öfverskredo således sin fullmakt och för att dölja detta togo de
icke bem traktaterna till granskning, utan aflemnade dem genast till
hanse-stadema, och framlemnade icke ens vid återkomsten de förbindelser som
städerna lemnat i utbyte. Detta deras beteende kan omöjligen få ett annat
namn än landsförräderi.
På senhösten 1361 uppkom spänning mellan Håkan, som vid denna tid
antager titel af »Sveriges furste», och fadern. Den 15 februari 1362 blef
Håkan vid Mora stenar hyllad till konung i Sverige jemte fadern. Det
bestämdes vid detta tillfälle, att Finlands lagman skulle, liksom innehaivame af
rikets sju gamla lagmansdömen, deltaga i konungavalet. Lagman i Finland
var nu herr NHs Turesson. Hvaruti oenigheten mellan Magnus och Håkan
bestod, känna vi icke, men vi måste, när vi se det ofvannämda
förordnandet, som utfärdades vid konung Håkans val, beseglas just af de mot konung
Magnus fiendtliga stormännen, sätta denna oenighet i förbindelse med deras
stämplingar. Den 27 april voro båda konungarne i Lödöse och utfärdade
der ett tillkännagifvande, att fred och vänskap nu voro mellan dem ingångna.
Yid den tiden voro några af de upproriska stormännen åter i Tyskland
for att bedja hansan framför allt vända sig mot Helsingborg samt för att
uppköpa hvaijehanda förnödenheter och hyra krigsskepp som skulle föras af
de holsteinska grefvarne i det tillstundande kriget med Danmark (s. 47).
För-gäfves väntade konungarne, att de skulle återkomma för att redogöra för
utgången af sin beskickning. Herr Nils Turesson och biskop Nils af Linköping
voro i juni månad i Kalmar, som tillhörde holsteinarne, men andra torde
hafva stannat qvar i Tyskland, hvarest den 25 juli firades, på slottet Plön i
Holstein, vigselakten mellan jungfru Elisabet och konung Håkan, hvilken
der-vid representerades af herr Herman van Vitzen. Den 17 december seglade
herr Herman med furstinnan ut från Travemtinde, men hon skulle aldrig nå
sin bestämmelse. Skeppet blef vinddrifvet och kom till stranden af
Bornholm, hvarest erkebiskop Nils af Lund, en ifrig anhängare af konung
Valdemar, mottog henne och höll henne i förvar. Grefve Henrik vände sig till
Lii-beck med begäran om dess mellankomst; liibeckarne vände sig till det danska
rådet, som svarade nej, att saken icke kunde hjelpas, ty Håkan var redan
förmäld med Margareta, hvilken var så nära slägt till Elisabet att äfven oin
1 Elisabet och Margareta voro srsslingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
