Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatidens slut. 1350—1389 - Konung Albrekts regering åren 1371—1386
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Äfven den man, som skref det rimmade stycke, med hvilket Eriks- och
Karlskrönikorna skalle förbindas till ett helt, har icke något godt att berätta
om Albrekt. Äfven han omtalar, huru tyskarne gynnades, huru de fingo i
sina händer slotten, huru allt hvad de sade var sant och huru konungen
gynnade dem:
Svenska jungfrur och en kor både
gaf han tyskar utan fränders råde,
hvilken svensk der fick mot tala,
han led der fore nöd och qvala.
Det är sannolikt, att med dessa ord hänsyftas på/len tilldragelse som
gifvit anledning till biskop Nils Hermanssons visa om Elisif, nunna i
Rise-berga kloster1, en dotter af herr Erik i Östergötland, förmodligen icke herr
Erik Kettilsson marsk, såsom man gemenligen antagit, hvilken icke bodde i
Östergötland, utan snarare herr Erik Karlsson, höfvidsman i detta landskap,
om hvilken vi redan haft tillfälle att tala. Jungfru Elisif sattes redan vid
späda år i klostret. En gång när konung Albrekt med följe besökte klostret,
uppväckte stolts Elisif hos en af hans män, långe Bernhard, en häftig lidelse,
hvilken han yppar for konungen, hvarefter de båda begifva sig på friarefärd.
»I rike herr Erik, I sitten i ro,
kung Albrekt till honom sade,
än alla de herrar i rikena bo
vi kärare ingen hade.»
Herre Krist råde för oss allom.
»Vid Rise berga kloster vi voro i går,
stolts Elisif er dotter vi sågo,
herr Bernhards begär till eder nu står,
om han henne kunde få ega.»
Herre Krist råde för oss allom.
Da herr Erik kung Albrekt förstått,
han buga’ sig for honom det mesta;
»Hvadan kommer mig före så brådt,
.att konung Albrekt vill östgötar gästa?
Herre Krist rade för oss allom.
Aldrig kan herr Bernhard stolts Elisif fa
på denna här verldenes ö,
det löfte hon gjort går hon aldrig ifrå,
i klostret månde hon do.
Herre Krist råde for oss allom.
Hon är ock födder i verlden fram
af ädlaste stämma och rot,
om hon herr Bernhard skulle taga till man,
det vore vår ordning emot.»
Herre Krist råde for oss allom.
Vredgade vände konungen och hans riddare åter till klostret, hvarest Elisif
bortröfvas, och hon hålles sedan i förvar i Stockholm, till dess den af påfven
äskade befrielsen från klosterlöftet skulle komma. Under tiden blef konung
Albrekt slagen vid Falköping, herr Bernhard sluter sig till hättebröderne och
flyr med Elisif till Gotland. På hennes böner uppväxer en storm, skeppet
förgås, qviunoröfvaren omkommer, men Elisif drifver i land på Gotland.
1 Man kan med fog sätta i fråga, hnrn vida den från böljan af 1300-talet härstammande
uppgiften, att biskop Nils är visans författare, kan vara riktig. Man kan icke gerna antaga annat, än att
han skulle hafva väl känt de tilldragelser som han skildrar, men i visan förekomma så väl i afseende
på tidräkningen som på ortuppgifter flere egendomligheter, hvilka antyda en författare, som icke
hade sig förhållandena så noga bekanta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
