Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid hvilket öfverenskoms om förlikning som dock icke länge hölls. Det svenska
riksrådet sände bud från Telge med förslag om underhandling och från staden
sändes fyra ombud, af hvilka ett, rådmannen Peter Åländing, var svenskt. De
tre tyskame vände genast om; rådman Peter, som snart följde dem, blef
under återvägen öfverfallen och fängslad samt insatt på Stockholms hus,
hvarest under hans frånvaro den svenske borgmästaren herr Bertil Brun och
en annan svensk hade blifvit satta i fångsligt förvar. Vid underrättelsen harom
bröt missnöjet löst, de svenska borgame väpnade sig och skyndade till
Stortorget, der tyskarne mötte dem. Man skildes emellertid den gången åt utan
blodsutgjutelse. Svenskarne höllo sig öfver natten på den helige Olofs
gillestuga och gingo följande dag upp på rådhuset för att fordra ransakning med
de fangne eller ock deras utsläppande. Borgmästareu frigafs och ett möte
utsattes till en följande dag, då ny förlikning’ uppgjordes och besvors vid
Gud, jungfru Maria och alla helgon. Den dagen (det var andra lördagen i
juni) var allt stilla och likaledes söndagen, intill dess nattsången hållits i
grå-brödrakyrkan och stadsportarna blifvit lästa. Under
natten samlades hättebröderne i den heliga Gertruds
gillestuga, och de tyska medlemmarne af rådet på
rådhuset, hvarest de underhandlade med höfdingen på
slottet, herr Herbrekt Königsmark. Rådstjenaren
utsändes derefter att kalla de svenska rådmännen till
rådhuset, innan folket kom i rörelse på gatorna; han
fann sextio väpnade män uppstälda på Stortorget,
hvilka dock drogos tillbaka för att ieke väcka
misstankar. Sedan svenskarne kommit dit, de fleste i god
tro, ett par med våld, förklarades de för förrädare och
fördes fångsliga ut från baksidan af rådhuset och öfver fållbryggan till slottet,
der de lades på pinbänk och marterades med träsågar. Tisdagen blefvo tre af
dem brända. En af hättebröderne lofvade slottshöfvidsmannen hälften af all de
fangnes egendom, och de fördes nu, natten till torsdagen, den 17 juni, som
detta år (1389) var den stora festdagen till minne af Kristi heliga lekamen,
öfver till Käpplingeholmen, hvarest de inkastades i ett skjul som antändes
och nedbrann öfver dem. En andlig man, som tillkallats för att höra de
olyckliges sista bikt, bedyrade deras askuld, och i den skräckuppfylda staden
fruktade man, att Guds straff skulle följa omedelbart på brottet, då
fredagsmorgonen kom med ett väldigt åskväder och regnet nedstörtade i strömmar,
så att man trodde att staden skulle förgås.
Det synes, som skulle sådana våldsgerningar hafva varit tillräckliga för
att förmå herr Sten Bengtsson till utomordentliga åtgärder för att hjelpa det
svenska partiet i staden, men deraf märker man intet. Tyskarne funno sig
emellertid senare föranlåtna att erkänna sig skyldiga och blidkade kyrkan
med att på ett berg på Södermalm uppresa tre skulpterade minnestaflor, af
hvilka en, af väder och vind skadad, i vår tid blifvit återupprest på den s. k.
Pelarbacken (fig. 110).
109.
Herbrekt Königsmnrks
sigill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
