Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionen under Margareta och Erik. 1389—1434 - De inre förhållandena i Sverige 1412—1434
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På ett sätt som hittills varit i Sverige oerhördt ingrep konungen i
tillsättandet af biskopar. När erkebiskop Henrik hade aflidit år 1408, utsåg
kapitlet på öfligt sätt till hans efterträdare sin domprost Andreas, hvilken
nyligen hade blifvit utsedd till biskop i Yesterås, och affärdade till påfven en
8krifvelsé, i hvilken redogjordes för valet och mycket godt sades om den
nyvalde. Men påflig stadfästelse erhölls icke. Konung Erik och, som det
upp-gifves, äfven drottning Margareta lade sig ut för den förres kansler Jöns
Jerekinsson, och för att göra det lättare för honom att ernå den högsta
platsen i den svenska kyrkan, Öfvertalade fru Margareta domprosten Andreas
att nöja sig med biskopsstolen i Strengnäs, hvilken efteigifvenhet forskaffede
honom öknamnet Smek. Om denne erkebiskop finner man till en böljan i
urkunderna ingenting ovanligt, vi varsna samma intresse, som kyrkans store i
allmänhet hade, för ökandet af kyrkliga stiftelser, samma flit i köpande och
säljande af jordagods, i detta fall måhända större än vanligt, emedan herr
Jöns vid sitt embetstillträde var en förmögen man, och så fortgår det intill
år 1419, då allt det som hittills hade legat
och jäst i sinnena bröt ut i öppet knot. Som
vanligt i dylika fall gafs uppslaget till
förbittringens utbrott genom en missgerning,
som föröfvades händelsevis mot en man
hvilken egde tillräckligt mod att resa sig äfven
mot en sådan man som erkebiskopen i Upsala.
Saken är upplysande för tidens seder och
framställer i en bjert dager det maktmissbruk,
som medeltidens andliga stormän kunde
tillåta sig.
En af Stockholms förmögnare borgare
Hans Horn hade aflidit, efterlemnande sin
hustru Heleka och en dotter Dorotea, som blef
gift med köpmannen Konrad Rogge, af samma slägt som den sedermera ryktbare
strengnäsbiskopen af samma namn (död 1501). Till hustru Heleka anmälde sig
som friare en annan borgare, Lubbert Kortenhorst. De kommo öfverens om
en äkta förening, de vexlade ringar och kyssar, såsom sed var, derefter följde
ett gille, och alla höllo äktenskapet för en afgjord sak. Men några dagar
senare sade hustru Heleka, att hon hade gifvit sitt bifall allenast vilkorligen.
Då Lubbert icke ville gifva efter och som alla mål rörande äktenskap lydde
under andlig domstol, hänsköts saken till erkebiskop Jöns, som kallade
parterna till ransakning å sina gårdar Arnö, Almarstäk och Tuna (i södra
Roslagen). De inkallade vitnena uttalade sig för Lubbert, men erkebiskopen
förklarade sig icke vara beredd att fålla domen genast. Han reste i stället
tillsammans med hustru Heleka till Stockholm och förmådde der en person vid
namn Gotskalk, mot löfte om erkebiskopens beskydd, att förlofva sig med den
rika enkan, hvarefter hon följde erkebiskopen ut till Arnö och vistades der.
När tre år sålunda hade förflutit, utan att den utlofvade domen hade blifvit
149. Erkebiskop Jöns Jerekinssons sigill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
