Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionen under Margareta och Erik. 1389—1434 - De inre förhållandena i Sverige 1412—1434 - Rörelser inom kyrkans, konstens och literaturens områden 1389—1434
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmodade honom att gå och aldrig mera visa sig for hans ögon. Engelbrekt
gick, men sade halfhögt: »An en gång skall jag komma.»
När således ingen hjelp stod att få hos konungen, samlades dalabonderne
hösten 1433, utsågo Engelbrekt till sin höfvidsman och tågade ned mot
Vesterås. Det kom dock icke den gången till någon strid, några af rådet
talade med allmogen och på deras hemställan vände böndeme hem igen,
likväl med den fasta föresatsen att aldrig mer till Jösse Eriksson utbetala
någon skatt. Då detta icke afskräckte honom från att allt framgent indrifva
utskylderna, reste sig allmogen åter, vid midfastotid 1434, och belägrade
Vesterås hus. För att rädda detta måste rådet gifva efter för allmogens
fordringar. Jösse Eriksson anmodades att lemna länet, hvilket i stället tills
vidare öfverlemnades åt grefve Hans af Eberstein, som satte en af sina
tje-nare, Melchior Giorze, till befälbafvare på fästet. Böndeme vände åter hem,
i fast tillförsigt att Jösse Eriksson skulle få den dom han förtjenat. Men
något sådant hördes icke af, i stället började ett rykte sprida sig, att konungen
ämnade gifva dem en annan fogde, som skulle vara mycket värre än Jösse.
Då brast tålamodet och de gingo man ur huset for att böija en allvarlig
fejd mot alla främmande fogdar. Midsommardagen 1434 förstörde de Borganäs
fäste och i augusti uppsade det svenska rådet konung Erik tro och lydnad.
Dermed hade Sverige förklarat sig vilja träda ut ur den union som fru
Margareta hade stiftat och som hennes oduglige efterträdare icke hade förstått
att göra för sina riken gagnelig.
Rörelser inom kyrkans, konstens och literatnrens områden 1389—1434.
Blick på kyrka» och päfvedömct. — Reformatoriska rörelser. — Svenska ombad vid 4e ntiiniUk»
kyrkomötena. — Möte i Arboga 1417. - Förbittrad undervisning. — Första förslag till högskola i Sverige —
Kyrkligt lif. — Fromma stiftelser. — Rygnadskonst. — Domkyrkorna i Upsala och Linköping. — BUdhnggar- och
m&lark<mst. — Kyrklig Uteratur. — Erkebiskop Birger Gregersson. — Biskop XUs Hermansson i Linköping. —
Kyrklig» minnen i Finland. — Biskop Magnus Olsson Tavast — Tre nya svenska kelgon. — Den verldslig»
literaturen.
De stridigheter, som upprörde Europas folk vid midten af 1300-talet,
fortlefde efter århundradets slut och blefvo allt våldsammare. Anuorledes
kunde det ej heller gå. Vi hafva redan antydt, att det var en ny
verlds-ordning som började utveckla sig inom den gamla, och det nya fann sig#
tidigt så starkt, att det kunde vända sig mot det gamla. För hvart årtionde
växte det nyas krafter, och striden mellan nytt och gammalt blef i samma
mån hårdare. Det började blifva en kamp på lif och död.
Man märker kampen inom alla områden, men naturligt är, att den
skulle antaga sfcörre mått, ju vigtigare ett lifsområde var. Inom kyrkan får
striden den märkligaste utvecklingen, och det är här på sin plats, att vi
egna någon uppmärksamhet särskildt deråt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
