Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Motstånd mot unionen. 1434—1470 - Underhandlingar med konung Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Underhandlingar med konung Erik.
Erik inskeppar sig’till Sverige med en kir. — Riksmöte i Arboga, januari 1435. — Engelbrekt
riko-hbfvidsman. – Möte i Halmstad, maj 1435. — Fredsfördrag i Stockholm med konung Erik, oktober samma kr.
— Konungen utnlmner drotsete och marsk.
•Konung Erik fann numera ställningen i Sverige sa betänklig, att han
måste begifva sig dit. Han utskref en här i Danmark och inskeppade sig
och sitt folk för att segla till Stockholm. Vid Bornholm förolyckades en del
af hans skepp, andra förliste i Kalmar sund, och svenskarne sågo deri ett
straff för det han hade i kalmartrakten plundrat och bränt gods som
tillhörde Vadstena kloster. När han omsider kom till Stockholm, der Hans
Kröpelin ännu innehade borgen, fick han icke den vänligaste
välkomsthels-ning. Engelbrekt, som den tiden befann sig i Vesterås, uppbådade åter den
af honom redan hemförlofvade allmogen och ryckte i största hast mot
Stockholm. Sjelf lägrade han sig med nerkingarne och vestmanländingarne på
Långholmen, södermanländingarne intogo Södermalm och uppländingarne Norrmalm.
Under tiden öfverrumplade rodskarlarae Östhammars hus, och konungen, som
ej ville allt för mycket splittra sina krafter, lät uppbränna Almarstäk. I
stället fingo gråmunkarne på den nuvarande Riddarholmen mottaga en besättning
af fem hundra man, och en annan truppstyrka förlädes på Helgeandsholmen.
Allt såg sålunda helt krigiskt ut, men fick ett fredligt slut. Ännu den 3
oktober, sedan konungen med sin krigsmakt var kommen til! Sverige, hade
biskop Knut i Linköping, hans brorson riddaren Bo Stensson och herr Nils
Erengistesson tillskrifvit den preussiska ordenshögmästaren Paul von Rusdorf
för att bédja honom hjelpa Sverige i striden mot konung Erik, men rådet
fann sig dock föranlåtet att öfvergifva den ställning det under den senaste
tiden hade intagit och begynte underhandla med konungen. Oaktadt det
tidigare afgifna och på goda grunder stödda rättfärdigandet af
trohetsupp-sägelsen bestämdes nu i november 1434, att tvistefrågorna skulle pröfvas af
fyra rådsherrar från hvart rike, hvilka dock icke skulle fålla sitt utslag förr
än i september månad 1435, och detta beslut fattades, utan att nagra åtgärder
vidtogos för att under dessa tio månader tillförsäkra Sverige en ordnad
styrelse, hvadan den osäkerhet, som hade utmärkt konung Eriks föregående
regering, skulle fortfara. Konungen återvände nu till Danmark efter väl
för-rättadt ärende, qvarlemnande på Stockholms hus sex hundra danskar.
Helt naturligt fann man i Sverige ganska snart ställningen vara
ohållbar. Konung Magni tanke att låta hela folket, icke blott de stora herrarne,
andliga och verldsliga, utan äfven köpstadsmän och bönder, taga del i
handläggningen af de allmänna angelägenheterna blef nu förverkligad, i det att
ett allmänt riksmöte hölls i Arboga den 13 januari 1435. Engelbrekt
valdes här till rikets höfvidsman, en värdighet som visserligen icke var känd i
det äldre svenska statsskicket, men likvisst till fyllest finner sin forklaring i de
för handen varande osäkra förhållandena, osäkra, emedan konungen, ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
