Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Motstånd mot unionen. 1434—1470 - Det andra befrielsekriget. 1436
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vexling ocl} behag i bygnaden. Det mesta deraf har dock försvunnit,
allden-stund en man, som sedan skref på vers Karl Knutssons historia, helt och liållet
omarbetade den ursprungliga versformen i engelbrektskröuikan *. Men det
var icke allenast formen som förändrades, utan äfven i någon mån innehållet,
i det den konung Karl mycket bevågne omarbetaren ur den nya texten
uteslöt en del saker, som kunde anses vara antingen för konung Karl icke
angenäma att minnas eller allt for smickrande för Engelbrekt.
Biskop Tomas i Strengnäs egnade minnet af den store frihetsvännen en
dikt, ur hvilken vi låna några verser:
Det var en man het Engelbrekt,
om honom nu böljas denna dikt,
i Sverige var han födder.
Han förde om landet klubba och svärd,
han faktade fast förutan härd
och dertill var han nöddcr.
Utländske rådde Sverige då,
det kunde ej värre i riket sta,
de styrde land och fäste.
Svenska män hade sådan nöd,
de ville då hellre vara död’
än lida längre slika gäster.
Israels folk under Farao
kunde ej mera lida oro
än svenskarne då försökte.
Ingen man kan vara så klok
att skrifva det i bref eller bok
hvad armod dem då tryckte.
Guld och sölf fördes allt bort,
lag och rätt älskades ej stort,
rof och våldsverk öfdes.
Erik lät det vara sitt testament,
att den fick värst som bäst hade tjent,
det kunde då med sanning pröfvas.
Mången man var då så arm,
att han förgicks af sorg och harm,
som honom kom då tillhanda.
Unger och gammal, eho det såg,
och än det barnet i vaggan låg
måtte väl gråta den vånda.
Gud väckte upp Engelbrekt den lille man
som till det ärendet litet kan,
han gaf honom makt och snille.
Slott, städer, folk, län och land,
de gingo honom fullt snart i hand,
Gud fogde’t som han ville.
Da han hade så manliga stridt
och ryktet gick öfver veriden vidt,
då fick han det till löna.
En tid han for från Örebro,
då vardt han slagen i goda tro.
Så plägar man troskap röna.
Uti brefvet, som i augusti 1434 skrefs från Stockholm till rådet i Danzig,
förekom det märkliga yttrandet, att bönderne ville återföra tillståndet i landet
till att blifva sådant det var på den helige konung Eriks tid. Ett allvarligt
försök i den riktningen hade naturligtvis varit en orimlighet, ett folk kan
icke stryka tre liundra år ur sin historia. Men så vida hade brefskrifvaren rätt,
ntt man i dessa dagar hade den helige konung Eriks minne mycket i
tankarna och förde hans namn ofta på läpparna. Den gamle konung Erik hade
blifvit urbilden for allt hvad svenskt hette, och den stora vördnaden för hans
minne hade i dessa nödens dagar blifvit rent af en politisk dyrkan, hvilken
måhända då kändes så mycket lifligare, som helgon konungen, som fordom
fallit i strid mot en dansk furste, burit samma namn som den konung, mot
hvilken man nu reste sig. Man lät göra för riket ett nytt insegel, prydligt
graveradt i silfver (fig. 176 och 177)1 2 3, i hvilket ses den helige konung Erik
1 Jemför utredningen härnf i G. von der Ropps bok Zur deutsch-skandinavischen geschichte
des XV jahrhunderta (Leipzig 1870), s. 134 o. f.
3 Det förvaras i statens historiska musenm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
