Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Motstånd mot unionen. 1434—1470 - Ställningen i landet efter Engelbrekts död. 1436
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bemödande att för sig erhålla detta uppdrag. Marsken skyndade sig sjöledes
ned, och det lyckades honom att draga sina båtar öfver den smala landtungan
vid Telge (hvars genomgräfvande Engelbrekt hade påtänkt, men icke fått tid
att utföra), innan Erik Puke, som var höfding på Telge hus, hann att, som
han ville, sätta försåt för honom. Från Nyköping red Karl Knutsson till
Vadstena, der han jemte flere af rikets råd skulle möta Hans Kröpelin, en
dansk rådsherre och tvenne ombud för hansestäderna, för att underhandla om
konung Eriks anspråk att återfå herraväldet öfver Sverige. Efter tidens sed
fattades icke genast något beslut, utan skulle frågan afgöras senare på ett
möte i Kalmar, der konungen sjelf skulle infinna sig, och under tiden skulle
all strid upphöra. När marsken lemnade staden, hade han för sig vunnit alla
ombuden. Han icke allenast hedrade dem med kost för dem sjelfva och foder
för deras hästar, utan skänkte hvar och en af dem en stolt hingst.
De första dagarna i juni 1436 upplöstes mötet och marsken återvände till
Stockholm. Erik Puke, som ville tvinga honom att fara förbi Telge hus, lät
igenfylla Harstäkssundet1, genom hvilket den vanliga segelleden gick, men
marsken, varnad för det försåt som var lagdt för honom, lät i hast upprensa
sundet och seglade vidare. Erik Puke skyndade då efter till Stockholm och
betedde sig soin Karl Knutssons vän. Han bjöd honom en gång till sig.
Marsken kom dock sent, först när maten och brödet buros ut och alla, gäster
liksom värden, hade böljat röna verkningarna af ölet och vinet. Marsken
satte sig ned och deltog i samtalet, under hvars lopp han till värden stälde
frågan, hvad han hade haft för mening med igenfyllandet af Harstäket. Erik
Puke, hvilken det flitiga drickandet hade gjort frispråkig, genmälde:
»Här-emellan och Kalmar går ingen gädda, för hvilken flere krokar blifvit satta
ån jag lagt försåt för dig, och likväl har det aldrig lyckats.» Harmsen
utbrast då marskens halfeyster, fru Margareta, gift med herr Nils Stensson (natt
och dag, en farbror till Engelbrekts mördare): »Gud förlåte eder sådant tal!
Ofta har jag sett er äta och dricka vid min broders bord, han plägade er väl
och kunde icke tänka, att I skullen ämna honom sådant svek.» Marsken
ledde derefter samtalet på andra ämnen och lemnade snart laget. Erik Puke
var för honom farlig mer genom sin personliga hätskhet än genom många
och mäktiga anhängare. Han hade sökt få Engelbrekts svenner, som ännu
innehade Örebro hus, på sin sida, men vid denna tid svuro de i stället
marsken eller, som han ock stundom kallades, rikets höfvidsman trohet. Ja, när
dfotseten, biskop Magnus i Åbo m. fl. på väg till mötet i Kalmar besökte
Stockholm, lofvade de Karl »tro och huldhet».
Den 15 juli öppnades mötet i Kalmar och räckte till den 1 september.
Konung Erik hade infunnit sig med flere tyska furstar, sändebud från hansan
och danska rådsherrar; norrmännen hade alldeles uteblifvit. De svenska
ombuden hade till hufvudman herr Kristiern Nilsson; de bodde i nunneklostret
utanför stadeu. Båda parterne framstälde sina klagomål: Erik vände sig dels
mot svenskarne i allmänhet, dels mot enskilda personer, och hans skrift kan
1 Harstäket, det nuvarande Södra Staket eller Baggensstäket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
