Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Motstånd mot unionen. 1434—1470 - Nytt unionsförslag 1436. — Karl Knutsson rikshöfvidsman (1436—1438)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man har i dessa ord velat se eu hänsyftning på Erik Pukes aflifvande, men
de kunna lika yäl gälla Engelbrekts af biskopen i ett annat qväde besjungna
död. Äfven har man velat läsa hans samvetsförebråelser i ett bref som han
skref till Karl Knutsson, hvilket bref (det saknar för öfrigt tidsuppgift)
icke innehåller något som kan hänföras till marskens förhållande mot Puke.
Brefvet är i och för sig särdeles märkligt; deri läses bland annat följande:
»När vänner skrifva eller tala sinsemellan, bör allvar framgå och smicker
till rygga gå. Käre Karl, jag tackar dig för vänskap som du har bevisat
mig till denna dag. Jag skref dig till, att man ej skulle försmå en fattig vän
och ej en liten häst, ty de kunde ännu göra en liten hjelp, när så behöfdes:
så frälsade råttan lejonet med liten makt och god vilja. Du håller dig
antingen för mera än en menniska eller för en dödlig menniska. Ej duger det
första, ty alla som det hafva företagit, de äro alla förtappade; läsom det
Gamla testamentet och det Nya. Är du en dödlig menniska, tänk då hvar
åag, att verlden är omskiftelig, hon häfver upp och kastar ned hvem hon
vill, säll är den som väl gör. Jag hafver nu ofta skrifvit dig till och sökt
efter goda svar och jag finner alls intet utan tvärhet, men jag tager mig
intet deraf, förty jag har dig intet gjort eller någon som dig tillhör, utom
att jag icke vill låta orätt eller öfvervåld gå öfver den heliga kyrkan. I
sådan akt hafva många före mig lidit döden, så vill jag ock gerna lida, om
så behöfves. Mig är sagdt, att du låter läsa krönikor för dig, huru biskopar
och prelater och kyrkor äro många slagna till döds; Gud gifve, att du gör
det i god mening, så att du vill akta dig derför att du icke gör sammaledes.
Allt presterskapet mefcte, att det skulle hafva kommit i stor frihet och frälse,
sedan svenska män fingo råda för riket med klerkers hjelp, men mig tyckes,
att vi ledo aldrig mera undertryckelse och träldom, och det skulle du mest
afstyra, som har tagit rikets styrelse i dina händer. Så gjorde sankte Erik
konung och andra goda konungar efter honom, som kristendomen hyllade,
så gjorde dina föräldrar före dig, Gud gifve dem evinnerlig lön i himmelriket
Du har nu väckt mot dig konung Erik, alla hans vänner, en stor del af
ridderskapet i Sverige och Danmark, som hafva mist vänner och gods. Nu
går du mot kyrkans prelater och klerkeriet, du vill ej höra oss till rätta, du
tager af oss vårt med makt, du sätter ned klerker och officia (embeten),
hvilket allt är bannsmål (straffas med bannlysning), du låter gästa både
klerker och deras hjon med öfvervåld och orätt. Haf dina vänner för ögonen
och stöt dig ej med alla. Jag beder dig, menar du med mig något annat
än godt, som jag ej tror, ehvad än andra säga, skrif mig det till med fulla
ord, ty halfva ord draga ej väl dertill. Låt kyrkan få sitt gods och sina
egodelar, aldrig kan du göra mig fattig, ty här äro så många goda män i
riket som gifva mig bröd för Guds skull; det skulle du sjelf göra, omså
behöfdes, så mycket godt hoppas jag ännu af dig. Var med Gud både hel och
säll. Gud gifve dig aldrig större ovänner i verlden äu jag är. Skrif mig ett
svar efter ditt bästa samvete, ondt, om jag har ondt förskyllat, godt, om jag
det förskyllat hafver.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
