Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Motstånd mot unionen. 1434—1470 - Nytt unionsförslag 1436. — Karl Knutsson rikshöfvidsman (1436—1438)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara marsken lydiga.» Marsken tog då till ordet och sade: »Jag beklagar, att
dalkarl&me ledo förluster i Vesterås, men jag gjorde allt för att fa reda på
hästarna de hade mist; om mina svenner hafva förgått sig genom att
utsprida osannfärdiga rykten, så må de sjelfva stå till svars, ty de äro här;
om min fogde har förtryckt dalkarlame, var det likvisst olagligt att de dråpo
honom; hafva de klagomål mot honom, vill jag stå till svars; till dess
bön-derne hafva öfverbevisat mig om att hafva begått något brott, skola de
lyda mig eller ock blifva olyckliga, som en falsk penning skola de icke få
kasta bort mig.» Drotseten suckade och befarade att detta icke skulle leda
till något godt. Dagen derefter föreslog drotseten ett enskildt sammanträde
med Karl Knutsson, men denne bad, att så många som möjligt skulle kallas
att vara närvarande, han såge helst att mötet hölles på torget och att alla i
staden vore närvarande, han hade intet att förhemliga. När mötet hade
kommit till stånd i en stuga, sporde marsken dalkarlame hvad de beskylde honom
for; de svarade: »Vi skylla eder icke annat än godt.» Drotseten, missbelåten
med detta svar, bad dalkarlame gå ut och rådgöra. Ännu två gånger
förnyade marsken sin fråga, hvilken framkallade samma svar af bönderae och
samma uppmaning af herr Kristiem. Slutet af allt blef, att dalkarlame på
nytt lofvade marsken trohet och lydnad. Han och hans vänner misstänkte,
att drotseten ville uttränga Karl från höfdingskapet öfver Dalarna och få sin
son Karl till höfding på Vesterås hus. Derefter kufvades för Karl Knutssons
rakning upproret i Vermland af lagmannen i Tiohärad, riksrådet Arvid Svan.
Under tiden hade det svenska rådet å nyo förehaft underhandlingar
med konung Erik, och man ansåg det nu vara »kommet till en vänlig
dagtingan mellan honom och rikets inbyggare», hvadan Karl Knutsson på
herredagen i Arboga den 6 mars 1438 nedlade sitt rikshöfvidsmannaskap.
Man tackade honom för det han som en trogen dandeman hade förestått
em-betet och lofvade att han skulle vara skadeslös för alla angrepp och tilltal med
anledning af hans förvaltning.
Konung Erik hade emellertid blifvit oefterrättligare än någonsin
tillförne. Under hela vintem 1437—1438 upptogs hans tid nästan oafbrutet af
bemödanden att försäkra hertig Bogislav om tronföljden i Danmark. På ett
danskt riksmöte i april 1438 fordrade han, att denne skulle väljas till konung.
Det danska rådet vägrade, emedan detta skulle strida mot rikets fria valrätt,
och det fordrade dessutom, att alla tyska furstar och herrar skulle visas ut
ur landet Konungen nedprutade då sina fordringar derhän, att hertig
Bo-gialav skulle koras till rikets höfvidsman, men äfven detta rönte motstånd,
rådet ville icke gifva honom mer än tvenne slott samt fritt tillträde till alla
borgar och städer i landet, men inom två månader skulle alla andra pomrare
hafva Ytergifvit sina län, hvilka i stället skulle anförtros åt danskar. Så
snart mötet var förbi, trampade konungen de der fattade besluten under
fotterna. Till de två slotten, som hertigen skulle få, lade han ytterligare tre,
genom hvilka han gjordes till herre öfver Fyen, på hvars landsting han ock
framstälde honom som landets herre för böndeme, hvilka konungen vann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
