Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Motstånd mot unionen. 1434—1470 - Halmstadsmötet 1450. — Konung Karl och stormännen 1450
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rådet en skrifvelse i hvilken hans val förklarades giltigt, under det hvarjehanda
uppenbara osanningar uttalas angående konung Karls val och hans
uppträdande i Norge. Den 29 augusti afslots i Bergen mellan danska och norska
rådsherrar en öfverenskommelse, att Norge och Danmark skulle vara under
en konung till evig tid, dock så att hvart rike skulle åtnjuta sin beskrifna
lag, frihet och alla privilegier, o. s. v. — Denna handling innebär Norges
anslutning till halmstadsfördraget.
Konung Kristiern visade redan vid tiden för sin kröning, huruledes han
ville hafva makten äfven i strid mot andras privilegier. Han blandade sig
uti det norska erkebiskopsvalet, förkastade den man som kapitlet hade utsett
och tvang detta att välja en annan, hvilken dock icke af påfven erkändes.
Med ganska stora förhoppningar kunde Kristiern nu gå framtiden till möte
och drömma om tiden, då han skulle blifva konung öfver de tre rikena i
kraft af halmstadsfördraget. Kristiern var yngre än Karl och hade således,
menskligt att döma, utsigt att kunna öfverlefva honom. Den tjuguåriga
drottning Dorotea, konung Kristofers enka, hvilken Kristiern hade äktat år
1449, födde honom under hans norska kröningsresa en son, som i dopet fick
namnet Olaf. Konung Karl och drottning Katarina hade visserligen haft
fyra söner, men de hade fått följa dem alla fyra till grafven, och drottningen
sjelf afled den 7 september 1450. Hon efterlemnade tre döttrar,
Magdalena, som sedermera blef gift med herr Ivar Axelsson (Tott), Margareta
och Birgitta. Den sistnämda insattes fem år senare i Vadstena kloster, der
modern begrofs1 i det af konung Karl uppbygda Vårfrukoret. Karlskrönikan
gifver den aflidna drottningen följande vackra vitsord:
Nativitatis Marie afton2 der näst
miste konungen den han unte bäst,
det var hans drottning och furstinna;
nappligeu han dylik äter finner.
Af alla de fruar man kan leta
skall man aldrig skönare qvinna’veta.
Gud hade henne så väl skapat,
att ingen fägring var å henne tappad (saknades),
lif och anlet hade hon e (alltid)
och de skönsta händer man ville se.
Alla lade hon godt till
och’ingens värsta veta vill;
ingen man så sörjande är,
kom han der som hon var när,
sin sorg han snart förgät,
så blid var hon i tal och lat (åtbörd),
till dans och glädje alltid redo,
man såg henne sällan någon tid i vrede.
De folk finnas ock ej än nu
som mer kärlek hade samman än båda de tu,
det var aldrig med minsta ordet
som någondera mot den andra gjorde.
För sant skrifver jag det här,
sådant par folk nu ej är
som Gud halver så begåfvat i alla stycken,
med fägring, visdom och god lycka.
Kung Karls lycka svek honom dock ganska snart.
Men om således de yttre förhållandena bebådade maktens och
framgångens dagar för Danmarks och Norges tyskfödde konung, kan man icke å
andra sidan säga, att hans rike och hans förhoppningar hvilade på den vida * *
1 Den nuvarande grafstenen i Vadstena kyrka med drottning Katarinas namn är gjord efter
Hennes tid (liksom för öfrigt äfven drottning Filippns sten, lig. 141, är tillkommen längt efter
hennes död).
* Dagen föie jungfru Marias födelsedag, som firades den 8 september.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
