Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Motstånd mot unionen. 1434—1470 - Inre förhållanden under konung Kristierns regering 1457—1463
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ra. m., tillsammans mer än sexton tusen mark penningar (ungefär 600 000 kronor).
För öfrigt lät han sönderbryta tornknappen på Kärnan, i hopp att der finna
några dyrbarheter, letade i sjön, bröt hål i murar, använde till sist en
troll-qyinna, som skulle framvisa dolda skatter. Den förgylda väderflöjeln på
Stockholms slott tog han ned, tog ut glasfönstren, hvilka ersattes med näfver
och humlesäckar, bortförde ur slottet en mängd saker och använde en del af
timret till bränsle. I Vadstena kloster lånade han den penningsumma, som
konung Erik hade afsatt för den eviga psaltarläsningen, samt den, som
konung Karl hade betalat för guldkronorna ra. m., <5ch ingendera återbetalades.
En påflig legat hade i norden insamlat ganska betydande penningsummor,,
som skulle användas mot turkarne, hvilka några år förut (1453) hade satt
sig i besittning af Konstantinopel, och en del af dem var redan öfverförd
till Liibeck, då konungen lade beslag på alltsammans och förmådde legaten
att hädanefter af all sin uppbörd lemna hälften åt konungen, som ämnade
bekriga ryssarne, hvilka också voro kristenhetens fiender. En del af de påfliga
penningarna lemnades åt erkebiskop Jöns, som, så berättades åtminstone bland
folket, ämnade använda dem till att befästa sin gård i Upsala. Utom detta
upptogos hos de förmögnare tvångslån och myntet försämrades, så att på den
lödiga marken räknades nu 8Y2 mark penningar. Någon myntordning från
konung Kristierns tid är icke känd. Han lät
fortfarande prägla örtugsmynt i Stockholm,
med sitt och myntstadens namn (fig.249—251).
När så godt sotn all konungens
verksamhet gick ut på att suga penningar ur
landet, måste temligen snart missnöje uppstå,
och man harmades så mycket mera, som man 252. Konung Kristiem Ls malmöhvid
kunde befara, att konungens exempel skulle
följas af sonen, som blifvit korad till hans efterträdare. Missnöjet vände sig
närmast mot erkebiskopen, hvilken man förebrådde, att han hade indragit den
främmande konungen i landet och gjort kronan ärftlig i hans slägt. Rykten
spriddes om en sammansvärjning till konung Karls förmån, erkebiskopen
låtsade sig tro på ryktet och upphetsade konungen. Herr Gustaf Karlsson och
herr Erengisle Nilsson miste de slott som voro dem anförtrodda, Stäkeholm
och Stegeborg; konung Karls förre kansler Nikolaus Ryting, ett par riddarer
några stockholmsborgare m. fl. fängslades, och man sökte medelst tortyr
af-tvinga dem uppgifter om sammansvärjningen, som sannolikt aldrig fans tilh
Erkebiskopen, som vid denna tid fick i förläning Stockholms hus, tog icke
någon synbar andel i dessa förföljelser; efteirsin vana nöjde han sig med att
uppgöra planer och att öfverlåta utförandet åt andra, som voro hans
redskap. Att missnöjet skulle ökas genom alla dessa godtyckliga och våldsamma
åtgärder, är naturligt.
Det kom snart till fullt utbrott; konungen ville företaga ett krigståg
mot ryssarne och seglade något efter midsommar 1463 öfver till Finland-
1 Criatiern[n8] dei gr[acin] r[ex] D[ncie] — Mon[cta]
ma[l]moiens[i8].
Google
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
